När jag läste för att bli präst så minns jag att jag en gång var på ett seminarium som handlade om prästens roll. Då sades det att en präst alltid skall våga ta första steget till försoning då relationer brustit och då livet blivit knepigt på olika relationella sätt. Att alltid ta första steget till försoning…

Jag tror det är helt sant, att vi bör våga det, hur svårt det än kan vara… Det är så vi alla människor blir präster för varandra i det allmänna prästadömet – Det handlar alltså inte om yrket präst, utan om den Kristusliknande funktion vi alla människor kan öppna oss för i vår mänsklighet. Att ta första steget till försoning är en jättesvår och väldigt viktig uppgift för oss alla.

Jag önskar att vi alla, vem vi än är och vad vi än jobbar eller sysslar med, kan få uppleva oss kallade till det allmänna uppdraget – att våga ta första steget till försoning då relationer har blivit svåra och vi lockas vända bort våra ansikten och stanna i tystnad. Det är en utmaning. Men att våga kika fram och försöka mötas tror jag ger oanade möjligheter för vår mänsklighet.

För att vi ska våga det, är det gott att vi faktiskt har Jesus väldigt nära oss, som en vän och som vår främste supporter och stödjare i livet, så får han gång på gång bli till som en inre röst som kallar på oss och vill att modet till försoning alltid ska vara större än rädslan och bortvändheten. För det är väl det som allt det här handlar om? Att vi vill känna oss hela och älskade och att det ska finnas ”gåbara” vägar när livet är svårt.

I går lärde jag mig att det på teckenspråk inte finns någon enkel eller rak översättning av ordet försoning. Det säger något om att ordet behöver koka ner till något som blir tydligare att förstå. Det närmaste man kommer är att ”göra hel” eller ”föra samman”.

Jag tror att Gud vill föra samman lösa trådar. Att vi mitt i vår trasighet ändå ska få känna oss hela – så att vi kan få kraft och känna frimodighet att också våga föra samman allt det som bygger våra egna liv – att vilja helhet och försoning för oss själva och andra.

Att försöka våga ta första steget till försoning är ibland väldigt, väldigt svårt. Och det får kanske ta sin tid? Men vägen är redan beprövad av en som känner oss djupast. Och han går inte bara före dig, han tar också din hand. Han vänder sitt ansikte till dig, så att du kan vända ditt ansikte mot andra.