I Psaltaren står det: ”Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.”

Detta är ord att leva nära i höstmörkret. Barmhärtighet fyller våra liv. Ljuset är här trots att det är mörkt.

I våra kyrkorum brukar ett ljus alltid brinna på altaret. Det symboliserar att Kristus är närvarande. När allt runt omkring är föränderligt, skiftar och växlar är Kristus närvaro beständig. Ljuset som brinner är ett barmhärtighetens ljus, och detta ljus är också tänt i våra inre.

Vi har en verklig vän i Kristus – en vän som det går att prata med, en vän som vill väl och som till och med ger sig själv till oss därför att vi behöver honom. En vän som inte viker av eller sviker när dagarna mörknar, utan som istället vågar sig ännu närmare, vill lysa starkare. En vän som inte mäter oss efter prestationer eller förmåga att tro.

Barmhärtighet betyder ungefär orubblig kärlek – något som kan hålla en relation levande i evighet. Det är stort att vi får leva i denna kärlek, och det är en gåva som förpliktigar. I dessa dagar får vi fokusera de sju barmhärtighetstecknen som baseras på Jesus förkunnelse: Att mätta de hungrande, ge dryck åt de törstande, klä de nakna, ge härbärge åt de som saknar sovplats, att besöka de sjuka, besöka de fångna samt begrava de döda. Ingen av oss klarar allt detta på egen hand, vi behöver varandra, och vi behöver i vårt samhälle gemenskaper som särskilt fokuserar barmhärtighet för världen.

Kristus är en vän för oss alla dagar, och när dagarna mörknar alltmer, är barmhärtighetens tecken särskilt centralt. Låt oss öppna våra inre för den orubbliga kärleken så att vi frimodigt tillsammans utifrån våra olika uppdrag kan möta varandras verkliga behov.

Bön för dagen

Gud, tack för att du lever i oss – för att ditt ljus får skina inifrån och lysa upp våra egna liv och stråla ut mot andra. Tack för att vi lever i din orubbliga kärlek och tack för att vi kan vara till glädje för oss själva och varandra. Gud, hjälp oss att vara någons vän i mörkret. Amen.

Idag vill jag ta vara på min glädje. Och då menar jag inte att jag måste vara glad. Jag menar inte att jag ska ta allt jag möter med ett skratt och jag menar inte att jag ska le åt allt elände. Nä, att vara på glädjen tror jag är mycket djupare och mer genomgripande, än att vara glad. Det handlar om att ta in världen så som den är, utan omskrivningar eller försköningar. Och utifrån det som är, och utifrån det vi har – våra förutsättningar – försöka agera, försöka leva och se vilka vägar som finns som bär framåt. Och det handlar naturligtvis om att försöka plocka fram det inom oss som vi är tacksamma för och som är värda att just glädjas åt.

I ibland brukar gudstjänster avslutas med att prästen säger: ”Låt oss gå i frid”. Församlingen svarar då: ”och tjäna Herren med glädje!” När jag var yngre så minns jag att jag kunde bli provocerad när jag uppmanades att stämma in i denna gläjdekör. Jag var ju inte glad! Varför ska jag säga att jag vill tjäna herren med glädje då? Jag kände att jag gärna tjänar Herren, men inte självklart med glädje. Jag kan tjäna Herren precis som jag är, med mina sorgeprocesser, med min ledsnad, med min vrede – ja, med svett och tårar. Jag behöver minsann inte vara glad. Så minns jag att jag tänkte.

Men det där med glädje har kommit att fördjupas för mig. Min glädje – det är allt det som binder samman min tacksamhet – över allt det som är värt att tackas för. Och det handlar paradoxalt nog också om mina sorger livet – därför sorger är också omsorger både om mig själv och om andra. Det handlar om kärleken till närstående och de som är viktiga i mitt liv. Ja, det som bygger glädje handlar inte om glättighet, eller om skratt eller stora leenden – det är mycket mer genomgripande än så. Glädje går bortom flyktiga känslor. Det är livet som bär även de dagar då jag knappt orkar bära någonting. Glädje är inget jag behöver känna – det är nånting som jag kan uppfyllas av.

Oavsett hur du känner det denna dag, även om det finns tårar i dina ögon, en klump i halsen, eller om livet leker och det känns lätt och roligt: Livets innersta och djupaste glädje bär dig i dag. Sanningen om livet – den trofasthet som bär i vått och torrt – den bär dig just nu! Så kan vi tjäna Herren med glädje! I Psaltaren står det: ”Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig.”

Vi ber: Gud, tack för att du fyller oss med liv, glädje och kärlek. Tack för att glädje är något djupare än våra känslor som så snabbt skiftar och mixas. Gud, idag tillåter vi oss själva att låta oss bli burna av dig, du som är tillvarons grund – en grund som är fylld av kärlek, mod, hopp och tillit. Tack för att din glädje fyller våra liv oavsett hur vi känner det.