Skärtorsdagen är en dag då allt mänskligt visar sig på ett samlat sätt. Allt från vår möjlighet till innerlig gemenskap – till svek, förräderi och förnekelse.

I Korintierbrevet säger Paulus: Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 1 Kor 10:16-17

I tider av pandemi är det inte lätt med innerlig närhet. Social, fysisk närvaro kring en gemensam påskmåltid är knappt möjlig. Det gör det svårt – vi behöver ju varandra, vi behöver dela, bryta brödet tillsammans, se varandra i ögonen, röra vid varann. Istället blir svek, rädsla och andra känslor som gör mig liten – det blir det som tar tag i mig. Jag känner mig som en förrådande Judas eller en svikande Petrus, eller bara som en rädd ”mig själv”.

Jag blir så ledsen när jag hör nyhetssändningarna förmedla vikten av ”social distans”. Det är väl inte social distans vi behöver!? Det är ju fysisk distans som tyvärr är nödvändig i pandemitider. Jag vill har massor av social kontakt! Jag vill nå människor, promenera med avstånd, tala i telefon, mötas digitalt, ropa till grannen över gatan – jag önskar massor av social närhet i väntan på att det åter ska vara möjligt fysiskt.  

Men, här sitter jag nu ensam denna skärtorsdag och försöker ana hoppet om något nytt och annorlunda. Ordet skär i skärtorsdag betyder rening.  Jag tänker på orden i förlåtelsebönen: Rena mig så blir jag ren! Hela mig så blir jag hel. Drag mig till dig Gud, så får mitt hjärta ro.

Oavsett vad som sker i vår värld så bryts brödet runt omkring oss just nu – också för dig och mig. Ett enda bröd för en enda mänsklighet. Gud bär oss igenom. Nya möjligheter öppnar sig. Det vågar jag tro på och det sätter jag all min lit till.

Bön: Gud, hjälp oss när vi misströstar, känner oro och när vi inte orkar hålla modet uppe. När det är för svårt att finnas till för andra, kom med befrielse och kraft så vi kan känna glädjen i att tjäna och våga stå i tjänst för det goda. Amen.