Feminismer, ja – för feminism är inget entydigt begrepp. Diskussionen om teori och metod, om vilka ideologier feminismen kan ingå ett fruktbart samarbete med, om vilka strategier som leder framåt har pågått sedan kvinnorörelsens födelse i förrförra seklet. En röd tråd i diskussionen har gällt människosynen: särartsfeminism eller likhetsfeminism. Ska kvinnor ha inflytande i samhället för att vi annorlunda än män, eller för att vi är likadana som män?
Och så har vi frågan om feminism och religion. I 70-talets kvinnorörelse var den som kallade sig kristen en lite udda fågel – till skillnad från 1800-talets pionjärer, som hämtade sin inspiration ur Bibeln, samtidigt som de var kritiska mot den patriarkala kyrkan. Dagens religiösa feminister får fortfarande kämpa på två fronter: med det egna samfundet som inte förstår deras feminism, och med sekulära feminister, som inte förstår deras religiösa engagemang. Titeln på en bok som kom för ett par år sedan är talande: ”Faithfully Feminist: Jewish, Christian and Muslim Feminists on why we stay”.
Feministteologi ett interreligiöst projekt
Den moderna feministteologin har varit interreligiös från början: inte minst var den ett judisk-kristet projekt (även om den kristna feministteologin inte alltid var fri från antijudiska stereotyper) men muslimska feminister, t ex Amina Wadud, fanns med på ett tidigt stadium. Idag finns det anledning att värna och stärka denna interreligiösa solidaritet.
Kön och sexualitet är en stridsfråga idag, såväl inom som mellan religiösa gemenskaper. Kvinnofrågor diskuteras i de flesta religiösa traditioner över hela världen, men kan också ”kidnappas” för vitt skilda agendor: såväl anti-muslimska som anti-västerländska. Anti-islamsk propaganda anspelar ofta på att kvinnor skulle ha låg status i islam, ofta symboliserat av slöjan, framförallt de heltäckande varianterna.
Men samtidigt får kvinnor som bär burka/niqab också illustrera ”hotet” från islam. Ett exempel är Sverigedemokraternas ökända video från valrörelsen 2010, där en kvinna med rollator jagas av kvinnor höljda i svarta skynken. Budskapet var att resurser tas från svenska pensionärer för att göda muslimerna som invaderar vårt land.
För många sekulära likväl som religiösa feminister symboliserar slöjan kvinnoförtryck – men kanske också hotet att förtrycket som kvinnorörelsen så länge bekämpat ska komma in genom bakdörren om sådan klädsel accepteras.
Hävda rätten till sin egen kropp
Utifrån en feministisk analys är det inte orimligt att se den heltäckande klädseln som ett uttryck för kvinnoförtryck. Problemet är att kritikerna förbiser att den också kan vara uttryck för kvinnors fria val. Risken är alltså att kritiken bidrar till objektifieringen av ”Den muslimska kvinnan”, som framställs som både offer och förövare, som föremål för medömkan likaväl som ett hot mot det västerländska samhället. Hon blir själva symbolen för islam.
Å andra sidan är det inte bara i en västerländsk, orientalistisk diskurs som kvinnors ställning lyfts fram för att nedvärdera ”de andra”. Motsvarande retorik finns i ”occidentalistisk”, väst-fobisk propaganda. I fundamentalistiska versioner av de flesta religiösa traditioner tolkas den västerländska kvinnans ”omoraliska” leverne, de höga siffrorna för abort och skilsmässor som bevis på hur kvinnofrigörelsen för människor vilse, och hur utsatt den västerländska kvinnan i själva verket är. Man pekar också på hur kvinnor tvingas exploatera sina kroppar i reklamen.
Vare sig en kvinna täcker eller exponerar sin kropp står den i fokus för debatten. Och just därför är det så viktigt att feminister även i detta sammanhang hävdar kvinnors rätt till sina egna kroppar, vare sig vi väljer att täcka dem eller ej. Den som tillämpar den viktiga dialogprincipen ”låt var och en definiera sig själv” talar inte om för en kvinna att hon är förtryckt för att hon klär sig på ett visst sätt. I medvetenheten om att feminism kan bygga på olika teorier och strategier kan jag erkänna att en feminist kan bära huvudduk och avstå från att ta män i hand, även om jag själv menar att andra teorier och strategier är att föredra.
Centrum för religionsdialog har genom året på olika sätt lyft feministiska perspektiv. 2008, när vi startade vårt arbete, stod vi värd för IKETH:s konferens om kvinnors skrifttolkning som resurs i religionsdialogen och arbetet för jämlikhet (bilden ovan är hämtad därifrån). Lika länge har vi funnits med i arbetet med seminarieserien ”Religionsdialog i genderperspektiv” som hittills genomfört åtta seminarier på olika teman. Sedan förra året har Stockholmsavdelningen av nätverket ”Systerskap & religionsmöte” sina möten i våra lokaler.
Vårt bibliotek har ett hundratal titlar som innehåller feministteologi från olika trossamfund och i interreligiös praktik. De flesta av dem återfinns under denna länk. Det går utmärkt att komma och botanisera i hyllorna, och även låna hem böcker!
Glad 8 mars på er allihopa!
Helene Egnell
Bild: Gruppbild på deltagare vid IKETH-konferens 2008