Vad är faran med att göra goda gärningar?

Extra svårt att vara ödmjuk om man är felfri som Jesus?  Här räddar han ett bortsprunget får men kommer ändå ihåg att han lever av Guds nåd.

Extra svårt att vara ödmjuk om man är felfri som Jesus? Här räddar han ett bortsprunget får men kommer ändå ihåg att han lever av Guds nåd.

Som fortsättning på tankar jag fått med mig från präst och diakonmötet vill jag idag skriva om varför det egentligen är så hemskt med goda gärningar i luthersk tradition. Kanske går det också in i sådant som det stått om i media senaste tiden där det kommit kritik mot ”pk-eliten” som ”tror de är så goda”?

Det är givetvis på ett sätt så att det alltid varit något väldigt gott och viktigt att göra goda och kärleksfulla gärningar även som lutheran men det har också ofta funnits en tvekan. Det finns ju alltid en risk att jag använder mig av dessa goda eller fromma saker jag gör för att försöka göra mig förtjänt av frälsningen. Och gör vi det så ratar vi förmodligen nåden och det Jesus gjort för oss för att vi tycker vi klarar oss bra ändå. Så ungefär ser logiken ut.

Jag tänkte försöka skriva om scenariot till lite modernare språk (med lite hjälp av Jesper Svartvik) så får vi se om det blir samma sak:

Problemet med att göra goda gärningar är att vi blir alldeles för fästa vid dem. Vi kan bli självcentrerade av att fundera för mycket på goda saker vi gör. Blir vi det stängs vi in i oss själva och blicken för att vi trots allt ändå bara ger av sådant Gud i förlängningen gett oss försvinner. Luther talar ju också om detta med att bli ”inkrökt i sig själv” och att det är problemet med oss människor. Att bli ”fascinerad av sin egen godhet” är en sådan risk.

Man kan bli fast i sin egen lilla värld av ganska olika skäl. Det är en väldigt annorlunda upplevelse att vara inkrökt i sig själv på grund av stark skam eller skuld som har grepp om oss. Att vara stolt och berusad av sin egen godhet är förstås en mycket angenämare känsla men ur ett kristet perspektiv kanske det ändå är ungefär samma sak som händer med oss. Dörren till Gud stängs. Vi fastnar i oss själva, mig och mitt, och ser inte att vi lever av gåvor.

En lärare jag haft uttryckte det så att ”lagen är på något sätt roligare än nåden”. Det är väldigt lockande att fastna i att värdera sin egen godhet eller fromhet (man kan vara skeptisk på samma grunder till goda som till fromma gärningar). Att leva av Guds nåd tilltalar inte vårt ego. Över huvud taget hänger detta med att påminna sig om Guds nåd väldigt mycket ihop med att vara ödmjuk tänker jag mig.

Man kan nog säga att faran med goda gärningar inte är gärningarna i sig utan att vi blir alldeles för fästa vid tanken på vår egen godhet. Om man kunde göra gott och samtidigt komma ihåg sina brister och sitt beroende av Guds nåd är det ingen fara på taket.

Vad säger du som läser om detta? Hur klingar det i vår samtid? Skriv en kommentar!

Luther inför Guds domstol

Luther fri från bojorna.

Luther fri från bojorna.

Här ser vi Luther med lossade bojor, friad och släppt från straff för sina synder. Sitt gamla bagage i form av ryggsäcken har han också fått lägga av sig eftersom han för Jesu Kristi skull blivit fullständigt benådad.

Jag har nog inte tidigare skrivit om de viktiga lutherska begreppen ”LAG OCH EVANGELIUM”. Så det är väl på tiden nu.

Luther hade tidigt i livet svårt att se någon barmhärtig sida hos Gud. Han fick höra om Guds vilja med våra liv och att vi ska vara heliga eftersom Gud själv är helig. Den samtida synen på nåd kan enkelt beskrivas så att om människan gör sitt allra yttersta för att bli rättfärdig så skjuter Gud till resten. Nåden var på det sättet inte villkorslös utan krävde att man verkligen ansträngde sig.

I lutherska sammanhang brukar ”LAG” just beteckna Guds krav på oss. Den hittar vi förstås tydligt i den gammaltestamentliga ”lagen”, Toran som till exempel de tio budorden, men också i Jesu undervisning om att vi ska ”älska vår nästa som oss själv” och andra såna bud (där ju Jesus faktiskt utgår helt från toran).

Evangeliet å andra sidan består i att eftersom vi människor aldrig förmår leva upp till Guds vilja eftersom synden finns med i allt i våra liv så skänker Jesus oss istället rättfärdigheten (det goda förhållandet till Gud) som en gåva och förlåter våra synder, inte för att vi förtjänar det utan av barmhärtighet.

Som Luther tänkte det så står vi inför Guds domstol och förtjänar de hårdaste straff men i Jesus tar Gud på sig dem själv istället. Jesus tar vår synd och ger oss sin rättfärdighet i utbyte. Lagen är, förutom att den ger oss kunskap om Guds goda vilja och hur vi bäst kan leva tillsammans i världen, till för att vi (om vi är ärliga och om vi verkligen försöker följa den) förr eller senare ska komma på att vi inte klarar av att uppfylla den själva, utan behöver Jesus som frälsare. Syftet är att vi alltmer ska förlita oss på Guds nåd istället för på oss själva.

Det här är gott och själavårdande på många sätt. Det är då som nu väldigt lätt att försöka prestera för sitt värde som människa. Nu för tiden när vi inte på samma sätt tänker på Gud och att vi lever under hans blick har det kanske för många ersatts av hur vi är i andras ögon. Andras gillande är nog på många sätt en obarmhärtigare Gud att tillfredsställa än vår gudomlige far så vi gör bäst i att vända oss till honom istället när det gäller vårt värde och ställning som människor.

Jag tycker också det finns en del problem med det här med Lag och evangelium. Mest att hela begreppet ”synd” blir ganska teoretiskt och abstrakt när vi tänker oss perspektivet med Guds domstol. Det Luther far efter är att man ska få känna sig trygg i sin frälsning inför Gud och det är ju något gott men risken är att synden mer eller mindre kan bli losskopplad från vår vardagliga verklighet. Nåden kan, som Bonhoeffer sagt, lätt bli betraktad som billig. Synen på lagen är också knepig mest för att jag inte tror de bibliska författarna skulle hållit med själva, och att som jag skrivit tidigare, judarna till exempel har en betydligt positivare syn på lagen.

Det var en kort genomgång av lag och evangelium. Är det välkända begrepp för dig eller talas det ganska lite om dem numera? Skriv hemskt gärna en kommentar med dina erfarenheter av detta.

Den onde Luther

Bilden av Luther rymmer en del svärta också. Inte riktigt såhär dock.

Bilden av Luther rymmer en del svärta också. Inte riktigt såhär dock.

Jag har tagit några nya bilder av Luthers liv inför kommande föreläsningar. Här är en, jag kallar den ”den onde Luther”.

Det är starka ord att använda och jag har spetsat till dem för poängens skull. Luther skulle förstås själv villigt medgett att han var en syndare som alla andra och beroende av Guds barmhärtighet. Att han hade ett hett temperament är inte heller att ta fel på och mycket av de hårda ord som finns bevarade från honom har han nog sagt och gjort i vredesmod. Jag skulle alltså inte säga att Luther var en ond människa mer än du och jag är det men det finns några saker som jag måste nämna här för att bilden av Luther sammantaget ska bli mer rättvisande.

Antisemiten

Det är ett välkänt faktum att Luther var antisemit. Nu kan man förstås hävda att väldigt många kristna i hans samtid var hätska mot judar men det är ju inte mycket till försvar egentligen. Det var inte heller så att Luther höll sina tankar för sig själv utan han predikade gärna om judarnas och deras förkastliga tro. Hans allra sista predikan i livet var en sådan. Och det finns en sen skrift av Luther (”Om judarna och deras lögner”) som handlar om alla möjliga illdåd han tycker det kan vara rätt och lagom åt judarna att utsättas för. Långt senare plockade Adolf Hitler upp den boken och använde den för att legitimera sitt antisemistiska program.

Jag har hört det sägas att Luther hade vissa förhoppningar om att judarna skulle bli kristna när de nu fick höra evangeliet rent och klart tack vare honom. Inte konstigt att de inte tog till sig det förvanskade budskapet som påven stod bakom tänkte han. Men någon stor tillströmning av judar som ville döpas blev det aldrig och då ska Luther ha blivit vred över detta. I själva verket var nog Luther antisemit hela livet. Det har ibland framställts som det men det var inte någon kamp för religionsfrihet i vår mening som han förde.

Inbyggt i teologin?

Det som bekymrar mest med detta är att Luther i sin tolkning av Paulus förmedlat en väldigt negativ syn på judendomen genom hela sin teologi. Han hyser inte direkt några varma känslor för sånt han nedsättande kallar ”gärningsfromhet” eller ”laggärningar” och allt som i hans ögon syftar till att med sina handlingar bli rättfärdig inför Gud. Det är en syn som man som lutheran lätt får med sig omedvetet även om judarna inte skulle hålla med om den själva. De följer visserligen Toran men är också beroende av Guds nåd och de löften han gett då han slöt förbund med folket.

Jag kan själv tycka att det är väldigt svårt att sortera ut hur mycket i det lutherska som egentligen hänger ihop med sådan ”ersättningsteologi”. Det här handlar ju om väldigt centrala frågor i teologin. Som ni sett här på bloggen har jag skrivit en hel del om att förstå Jesus i sitt judiska sammanhang. Till exempel ”Jesus med judiska ögon” för några år sedan.

Vad säger du om de här osympatiska sidorna hos Luther, hur ska vi tänka om dem? Skriv en kommentar!

Luther i Sverige

En svensk Luther!

En svensk Luther!

Idag har jag överraskande saker att berätta om Luthers historia i Sverige. Inte så att Martin Luther har varit här personligen men man brukar ju säga att Sverige är eller har varit ett Lutherskt land. Det jag vill säga är att det nog inte är som man tror med den saken. (tack till Birgit Stolts fantastiska bok ”Luther själv” för innehållet i dagens bloggpost).

Luther var inte alls något stort namn när reformationen kom till Sverige. Visserligen hade de svenska reformatorerna varit i lära i Wittenberg och kanske suttit vid både Luthers bord och vid hans kateder men reformationen i Sverige var mest av allt av politisk art, det teologiska innehållet var ställt i skymundan.

Kung Gustav Vasa var helt med på noterna när han förstod att det fanns möjlighet att ta makten över kyrkan och dess egendom men han tyckte att det bara behövdes en hjälte i den historien, nämligen han själv. När den tyska bibeln (Luthers översättning) kom på svenska fick den därför istället heta ”Gustav Vasas bibel”. Och Gustav Vasa gjorde stor sak av att han var den som befriat Sverige från dansken, bibeln från latinet och kyrkan från påven. Sen belönade han sig själv genom att röja bort allt ur det finaste koret i Uppsala domkyrka som var helgat åt Maria, och avsätta det till gravplats åt sig själv…

Det var mycket i kyrkan som förblev som det varit. Tyska lutheraner som kommer till Sverige har alltjämt svårt att tro att vi verkligen är lutheraner vi också, eftersom allt i kyrkorum och gudstjänster ser så katolskt ut i deras ögon. De starka svenska bönderna var inte heller sugna på att någon skulle komma och berätta för dem vad de skulle tro på och man ville verkligen inte riskera att Gud blev vred och skörden slog fel om man bröt med gamla seder och började fira gudstjänsten annorlunda. Det har ofta sagts att reformationen i Sverige var någon slags halvmesyr och det ligger nog mycket i det.

Sett med nutida ögon så har Svenska Kyrkan äntligen blivit fri från staten igen efter många år men det går trögt att hitta ett annat sätt att vara på, detta måste vi nog förstå mot att det finns en otroligt lång tradition i landet om att vilja använda kyrkan för olika politiska syften. Nu blänger vi alla mot Gustav Vasa för han bidrog mycket.

Foto 2017-01-30 12 17 44

Det ni ser här ovan är Martin Luthers popularitetskurva genom tiderna i vårt land. Martin Luther och hans teologi var länge ganska okänd även i det protestantiska Sverige. Det var inte förrän när ”läsarna” i väckelserörelserna på 1800-talet började läsa Luthers postillor som han sköt upp i popularitet. Luthers popularitet var nog som störst någon gång sent 1800-tal. Kurvan är sådär i exakthet men det viktigaste syns i alla fall.

Sedan hade Luther alltjämt en hel del anseende en bra bit in på 1900-talet men i och med andra världskriget vände svenskarna ryggen mot allt tyskt och då sveptes han med i fallet. Talar man med äldre präster i Sverige nu så kan de ha gått igenom teologiutbildningen utan att Luther knappt nämnts.

Från 80-talet (om man får tro Birgit Stolt och det vill man gärna) så började man tala om Luther igen, men enbart nedsättande. Det var från och med nu som man kan ha ”en liten Luther på axeln” och Luther förknippades mest av allt med tvångsmässig arbetsdisciplin.

Nu får vi hoppas att detta Luther-år bereder väg för någon slags syntes. Så att vi både kan uppskatta den spännande livsberättelsen om Luther, och ha en ganska balanserad syn på vad som verkligen är värdefullt och vad man faktiskt ska ifrågasätta hos honom.

 

Luckorna i Luthers liv

IMG_1241

”Luthers liv” är tillbaka på bloggen! Jag har fyllt i några luckor i min vitt berömda skildring av Luthers liv via liten playmobilegubbe. Kom till Sjuntorp utanför Trollhättan nästa söndag och fira gudstjänst i Fors kyrka klockan 11 så får du äta lunch med mig efteråt och se på Lutherbilder ihop med andra.

Nog med reklam. Det jag inte riktigt skildrat tillräckligt är själva konflikten mellan Martin Luther och den romersk-katolska kyrkan. Som du ser överst ägnade sig Luther åt att undervisa en hel del, och då ofta om allt som var fel med påven och katolska kyrkan i allmänhet.

IMG_1238

Själva startskottet gick 31 oktober då Luther ska ha spikat upp sina 95 teser om missbruken kring avlat, på slottskyrkans port i Wittenberg. Teserna var på Latin och var verkligen bara en start på den stora konflikt som skulle följa kring många olika delar av tron. Här har Luther spikat upp nummer 48.

 

IMG_1373

Luther bränner bannbullan han fått av påven.

 

 

Luther ville egentligen föra en lärd diskussion och få bukt med olika missbruk i kyrkan, något han verkligen inte var ensam om. Från den kyrkliga makthavarna bemöttes han dock inte med några svar utan med maktspråk. Efter att konflikten eskalerat i flera års tid utfärdade påven Leo X en bannbulla. Om inte Luther inom 60 dagar tog tillbaks en hel han skrivit skulle han bli bannlyst och utesluten ur kyrkan (vilket hade väldigt allvarliga följder i en tid då alla måste vara med i kyrkan). Luther svarade kaxigt med att bränna bullan offentligt den 10 december 1520. Som på bilden.

 

Luther och kyrkosplittringen

Nyss var det en kyrka men nu är det många?

Nyss var det en kyrka men nu är det många?

Så här i Lutherjubileumstider fortsätter givetvis serien om Luthers liv här på Vandra Vägen. Jag har fått anledning att ta några ytterligare bilder eftersom det nu under våren ska bli både föreläsningar och fotoutställning av min playmobillutherbilder och jag har haft några luckor att fylla. Nåväl, till saken för dagen!

Ingen kan ha missat att reformationen var början till en splittring av kyrkan i väst (den katolska och den ortodoxa kyrkan delades redan 1054). Där det tidigare funnits en enda katolsk kyrka splittrades det kyrkliga landskapet nu upp i flera olika familjer. Från vänster till höger på bilden ovan ser vi:

1. Lutheraner, som tog Luthers och Melanchthons skrifter som grund för tron. Som min kyrka.

2. Romerska katoliker som stod kvar under påven i Rom.

3. Anglikaner. Kyrkan som uppstod i England då Henrik VIII tog befäl över kyrkan där på ett liknande sätt som Gustav Vasa här.

4. Reformerta kyrkor. Som tog mest intryck av Jean Calvins mer hårdragna tankar om gudstjänst och samhälle.

5. Anabaptister, mer radikala grupper som, nu när de fick tillgång till bibelns texter, gjorde mer långtgående visioner av livet med den heliga Anden som ledstjärna. Luther tyckte inte om de här utan kallade dem ”svärmare”, och tyckte de var för kaotiska och samhällsomstörtande.

Så ungefär ser släktträdet ut. Sedan har ju de protestantiska kyrkorna fortsatt att dela sig genom århundradena i olika grupper och samfund. Förhoppningsvis är vi på väg samman igen nu.

Min viktigaste poäng med den här bilden är att det som var förut, den medeltida katolska kyrkan, inte längre fanns kvar. Ofta kan man från katolskt håll få bilden av att protestanterna avvikit men den romerskt katolska kyrkan är inte heller densamme som den var innan reformationen. Genom det som brukar kallas ”motreformationen” förändrades även den katolska kyrkan och idag är vi lutheraner i mycket överens med dem i lärofrågorna. Hela upprinnelsen till reformationstiden var trots allt en hel ohållbar korrupt situation som alla var tvungna att försöka komma till rätta med. Det är olyckligt att det skulle gå som det gick men det är inte ens fel när två träter. Hade Luther fått gehör för sina klagomål hade nog historien sett mycket annorlunda ut.

Tankar om denna lilla historielektion? Skriv gärna en rad!

Luther med fågelbo på huvudet

Luther. Snart med fågelbo i huvudet?

Luther. Snart med fågelbo i huvudet?

Lutheråret har nu officiellt börjat med pompa och ståt och påvebesök. Vandra Vägen kämpar ju en sporadisk kamp för att göra Luther välkänd i vår samtid så jag får allt streta vidare med det, särskilt detta år. Kolla in alla mina gamla bilder om Luthers liv i kategorin Luther i marginalen.

Det här fotot ska försöka gestalta ett berömt citat som tillskrivs Luther. Så här:

”Du kan inte hindra fåglar flyga över ditt huvud men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår”

 

Ett klokt sätt att säga att vi inte rör för vilka tankar vi får i huvudet eller vilka känslor vi har i kroppen. Vi kan lätt fastna i synder eller destruktiva tankemönster, det gjorde Luther själv som genom åren ofta brottades med depressioner. Men vi får försöka vara så kloka som möjligt och hindra dessa ”fåglar” från att stanna kvar. Luther själv tyckte att man kunde få göra i stort sett vad som helst för att skingra onda tankar. Hjälpte det att tänka på kvinnor eller dricka på krogen så tyckte han att det mådde vara hänt.

Vad säger du om detta? Stämmer det in på något du upplevt? Skriv gärna en rad!

Glad reformationsdag!

Grattis Luther!

Grattis Luther!

Idag, den 31 oktober är det 499 år sedan Luther spikade upp sina 95 teser om missförhållanden i kyrkan (om han nu spikade på riktigt vilket är omtvistat). Det är det nog ingen som missar när det är så stort pådrag kring det ekumeniska mötet i Lund och allt.

Vandra Vägen vill förstås vara med och fira på ett hörn. Jag har ju hållit på ganska länge med mina bilder från Luthers liv (?) här på bloggen och jag ska försöka göra något mer under det år som börjar nu.

Jag ska tillägga att jag verkligen, verkligen gläds över alla ekumeniska framsteg de senaste hundra åren och känner samhörighet med alla som bekänner sig till Kristus även när vi inte alltid tänker lika. Det finast tänkbara sättet att ”fira” reformationsjubileet är om det kan föra oss närmare samman.

Luthers bordssamtal for dummies

 

(Playmobil-)Luthers bordssamtal.

(Playmobil-)Luthers bordssamtal.

”Luthers bordssamtal” är en bok som jag hört mycket talas om genom åren. Ofta när någon velat berätta om hur rolig Luther kunde vara. Nu har jag då till slut läst en liten tunn volym med några utdrag från saker Luther sagt mellan skål och vägg vid sitt matsalsbord därhemma.

Det där med ”bordssamtal” är verkligen bokstavligen sant för det rör sig om sådant bordsgästerna (studenter och andra som bodde längre eller kortare tid i Martin och Käthe Luthers hushåll i det gamla augustinerklostret i Wittenberg) skrivit ner för att komma ihåg. Man kan gärna se framför sig hur unga män satt och sög i sig varje ord från Luthers mun för vid det laget var han ju en vida berömd man. Det finns i själva verket ett enormt stort material med Lutherord om allt möjligt och det jag läst är alltså ett urval.

Luther uttalar sig alltså om allt från de dramatiska händelserna kring honom själv och reformationen, till att tala illa om påven, turkarna, Erasmus av Rotterdam, andra kända personer och en hel del vänner och medreformatorer. Till slut kommer han in på äktenskapet (som han håller oerhört högt men utan att blunda för hur svårt det kan vara) och en hel del ganska spridda tankar om både det ena och det andra. Det är inte allt som är riktigt sådär roligt som jag föreställt mig men så är det ju också framförallt en intressant inblick i en annan tid.

Jag ska inte skriva jättemycket mer om detta utan plockar helt enkelt några citat ur boken som belysande exempel på hur det kan låta när Luther talar. Som detta allmänna visdomsord:

”En lögn är som en snöboll. Ju längre man rullar den, desto större blir den”. (okt-nov 1532)

Eller när han likt Jesus ser på himlens fåglar och tar det som utgångspunkt för att fundera på oss människor och Gud:

”En kväll kom två småfåglar flygande och byggde sitt bo i doktorns trädgård. Men de skrämdes ständigt bort av dem som gick förbi. Då sade Luther: ”Herr Schlaginhaufen, fåglarna tror inte, att jag av hjärtat unnar dem att bo här och att jag inte vill göra dem något illa. På samma sätt tror vi inte på vår Gud, som unnar och ger oss allt gott. Han vill inte förgöra oss, han som gett ut sin son för oss” (11 juni 1532, Johannes Schlaginhaufen)

Att håna de ”påviska” teologerna är förstås en favoritsyssla. Här gör han det på ett rätt dråpligt sätt:

”Jag är rikare än alla påviska teologer i världen, ty jag är nöjd. Dessutom har jag tre äkta barn. Det har inte någon påvlig teolog.” (mars-april 1532)

Sista exemplet får vara det här där han talar om astronomin. Som du märker tänker han sig att allt snurrar kring jorden (läs mer om detta under ”den egocentriska världsbilden”, en gammal favoritbloggpost):

”Därpå talade Luther om den trefaldiga himlarörelsen: Den första är urrörelsen och svängningen av himmelssfären, som en ängel kanske sätter i en sådan snabb rörelse. På 24 timmar vrider sig hela himlamaskinen i ett nu ungefär 1000 mil. Det är underligt, hur firmamentets väldiga maskin svängs runt på så kort tid”.

 

Läs gärna bordssamtalen om du får tillfälle. En lättläst liten bok som kanske på många sätt är ganska märklig men också väldigt fascinerande.

Har du läst boken? Skriv gärna en kommentar vare sig eller!

Att läsa om höga tal i bibeln som Luther

Hur många? Ett helt skägg förstås!

Hur många? Ett helt skägg förstås!

Jag kommer väl i sinom tid fram till mitt blogginlägg där jag skriver något om Luthers bordssamtal i allmänhet (som jag nu alltså har läst vilket ingen får missa) men det är ju också lite sed här på bloggen att ta såna här saker i bakvänd ordning. Här är ett utryckt citat från ”bordssamtalen” där Luthers sätt att läsa bibeln får lite belysning. Så här skriver han om ”de stora talen i bibeln” -det vill säga det faktum att det alltid står med så höga siffror på människor som dödas när folken strider mot varandra och sådant.

”När man läser att det var ett stort antal ihjälslagna som 80000 etc., så tror jag, att de ofta hade dödat knappt 1000. Men menar hela folket. Den som slår ihjäl kungen, han slår ihjäl allt vad denne har. Om kungen av Frankrike slogs ihjäl med 10000 man, skulle man likaså säga, att 80000 dödats, eftersom han har så stor makt. Annars kan jag rakt inte förstå det.” -Luther vintern 1542-43

 

Det är lätt att anta att ju längre tillbaka i tiden man kommer, desto mer bokstavligt (och kanske också enfaldigt och godtroget) läste folk bibeln. Så är det nog inte alls. Människor förr hade förstås också tankeförmåga och allt sådant och reagerade på märkligheter i bibeln. Och så försökte man hitta något rimligt sätt att läsa de svåra ställena på. Som Luther gör här.

Det ”bokstavstrogna” sättet att läsa bibeln kom på allvar på 1800-talet då det hände mycket i kyrkan. Dels att bibelläsandet blev något som gemene man kunde ägna sig åt och kunna äga sin egen bibel, dels att man påverkades av det moderna tänkandet så att man tänkte lite fyrkantigare. Typ.

Jag vet inte om Luthers tolkning håller helt men jag tror han har rätt i att huvudsaken med höga siffror är att visa på det stora i det som hände.

Skriv gärna en kommentar om detta med att läsa svåra bibelord!