Jag är stolt över att vara präst i en kyrka som viger samkönade par och som kämpar för människors rätt att älska den man vill. Med sorg såg jag på Uppdrag gransknings reportage ”bögbotarna”, där några försökte ”be bort” – eller som det sas i programmet: korrigera/bli av med/bota/hela – icke heterosexuell kärlek.
För några veckor sedan gick jag med högburet huvud i Jönköpings Prideparad under Qom ut festivalen, och tyckte att vi hade kommit långt i HBTQ-frågor, både i vår kyrka och i vårt samhälle. Men så tänkte jag om: varför ska vi behöva ha Pridefestivaler? Varför tillåter vi inte varandra att vara såsom vi är? Har vi inte kommit längre än så här? Är det vår heteronormativitet som finns så djupt rotad? Jag reagerar alltmer på den. Varför talar man i kyrkan om ”utlevd homosexualitet”? – Det finns ju ingen som talar om ”utlevd heterosexualitet”. I Uppdrag Granskning nämndes ”genuin homosexualitet” – det finns ju ingen som skulle säga ”genuin heterosexualitet”. Och så har vi det här med hänvisandet till skapelseordningen i HBTQ-frågor. Isbjörnar nämns ju inte någon av skapelseberättelserna. Men det finns ju ingen som säger att isbjörnar är naturvidriga…?
Nä, vi har nog rätt mycket att jobba på i kyrkan när det gäller HBTQ-frågor, och därför behöver vi fortsätta att gå i våra Prideparader och manifestera för människors rätt att älska en annan oavsett kön. HBTQ-sexualitet kan vi inte ”be bort”. Världshälsoorganisationen WHO menar att det är skadligt att försöka ändra detsamma. Vi kan inte korrigera om varandra. Ingen mår bra av att försöka gå emot sitt hjärta och försöka bli någon annan än de vi är. Ingen far väl av att försöka ”göra om sig” för att passa in i heteronormerna eller andra rådande normer.
Jag tror att endast genom att acceptera mig själv precis så som jag är kan jag må gott. När jag tillåter mig själv att vara just den jag är, då är jag också tolerant mot andra. Det finns MASSOR med arbete kvar för alla människors rätt att älska och kunna leva med den man vill. Jag tänker kämpa på. Gör du det med?
Sylvia Roskvist, präst i Svenska kyrkan Jönköping
Se gärna ärkebiskop Anders Wejryds kommentar till Uppdrag gransknings program.
Lämna ett svar