Fredrik funderar om hockey och gudstjänster i maj 2021
När det här skrivs, nån dag innan texten publiceras den 1 maj, så har hockeysäsongen precis tagit slut. I alla fall för oss som håller på Skellefteå AIK. Det har varit en märklig hockeysäsong. Matcher helt utan publik, eller med väldigt liten publik, och uppskjutna matcher beroende på hur coronasmittan drabbat de olika lagen.
Jag har tidigare skrivit om hur hockeymatcher och gudstjänster är rätt så lika varandra. Man sjunger tillsammans, man står upp och sitter ner, man har ett gemensamt fokus på det man hoppas på för att ta några exempel.
Även nu under pandemin så finns det vissa likheter. Vi ställer inte in, vi ställer om har det hetat i kyrkornas sätt att möta pandemin. Det har firats gudstjänster, med få personer närvarande, eller i de flesta fall bara med de tjänstgörande närvarande. De har spelats in och visats på skärm precis som hockeymatcherna för tomma läktare. En del gudstjänster har skjutits upp till senare, tydligast när det kommer till vigslar och dop.
Restriktionerna har hindrat att det skulle få va som vanligt. Men det har inte hindrat att gudstjänst har firats, och jag tänker att det är en ganska fin bild av både Gud och församlingarnas gudstjänster. Även om livsvillkoren bjuder på hinder så finns Gud och gudstjänsterna kvar. Det är skönt tycker jag, för när det mesta runt om kring snurrar på, då är det en trygghet att Gud finns kvar som en stabil grund som inte viker.
En kommentar
Lillm@ts säger
10 maj 2021 – 05:39Läst och gillat