Fredrik funderar om att byta perspektiv i mars 2024
Svenska kyrkan kan framstå på många olika sätt, men en sak som är gemensam är att kyrkans grundläggande enhet är församlingen. Här där jag bor och jobbar så har två församlingar samverkat i pastorat sedan 2015. I det stora hela har det gått bra, men ibland så hörs röster att det var bättre innan pastoratsbildningen. Nu samtalar vi om huruvida än fler församlingar kunde samverka i pastorat och då finns både hoppfulla och tveksamma röster.
Jag vet inte bättre än nån annan vad som är det bästa beslutet i såna frågor. Men det jag har lärt mig i samtalen om de här frågorna är att det gör skillnad hur vi uttrycker oss och vad vi har för bilder av vad samverkan i pastorat är.
Om vi säger att ”ett pastorat består av två församlingar som slagits samman” så låter det på ett sätt. Om vi istället säger att ”två församlingar samverkar i ett pastorat” så låter det på ett annat sätt. Bara genom att vända på perspektivet låter det bättre trots att man säger samma sak. Dessutom gör det andra sättet mer rättvisa åt det som jag skrev allra först och som är bärande och grundläggande i ordningen för svenska kyrkan, nämligen att församlingen är den primära enheten i Svenska kyrkan.
I en enhetsstat bestämmer riksdan och i ett bolag bestämmer styrelsen, men i Svenska kyrkan tas besluten av den lokala församlingens styrelse.
Det är lite upp och ner, eller tvärtom. När vi vänder på det gängse perspektivet så händer nåt viktigt.
Det är ungefär som det är ibland med den kristna tron, till exempel när Jesus svarar på frågor i en del bibelberättelser: Svaret är ibland upp och ner, alltså tvärtom än vad den som frågade tänkt sig.
Jag funderar om det är så det bör vara om man ska sätta människor före organisationer?
En kommentar
Ann-sofi Abrahamsson säger
1 mars 2024 – 09:35Jag undrar med allt