Det är slutspelstider i hockeyn. De här raderna skrivs samtidigt som mitt lag spelar kvartsfinal. Med tanke på läget runt om i världen och i vårt eget land så är det lite fånigt att fokusera på en sån relativt oviktig sak som hockey. Men det finns nåt att lära sig av en hockeysupporter, som handlar om gemenskap. Man är tillsammans som supporter, med en gemensam riktning och med samma mål. Man har kläder i lagets färger och det syns vilket lag man håller på. Stämningen är medryckande när man är tillsammans på match, särskilt när det går bra. Det är en häftig upplevelse.

Det är kanske det vi skulle behöva i en orolig tid med krig och politisk turbulens. En gemensam riktning för samhället, att vi är på väg mot samma mål för hela mänskligheten. Att stämningen blir medryckande för att det går bra för oss människor. Ytterst är väl frågan om gemenskap en fråga om att varje människa ska få ha sina rättigheter och sitt okränkbara värde.

Nog känns det hopplöst ibland, men om vi börjar med oss själva, och likt hockeysupportern fokuserar på det gemensamma målet, då är vi ju på rätt väg i alla fall – det borde väl va möjligt? Tänk om livet kunde bjuda på samma häftiga upplevelse som en vunnen hockeymatch!