Skogsfrågorna är högaktuella i Svenska kyrkan. Det har att göra med den skogsutredning som kyrkan har låtit genomföra och som nu finns ute på remiss. Själva utredningen är på 415 sidor och om man ska sammanfatta frågan och utredningen i bara några meningar så handlar det om vilka hänsyn Svenska kyrkan ska ta i sin roll som skogsägare när det kommer till biologisk mångfald och samiska intressen, t ex rennäringen. Det ska vägas mot rimliga krav på avkastning på skogsbruket. Enkelt uttryckt så blir avkastningen lägre om hänsynen ökar.

Utredningen föreslår att Svenska kyrkan ska öka hänsynen men inte så mycket. Det finns de som menar att det är alldeles för mycket men också de som menar att det borde vara mycket mer. Det finns förstås också olika ståndpunkter på vad som är skogsvårdande åtgärder som faktiskt gör skillnad, förutom olika värderingar på vad man borde göra.

Allt som görs i Svenska kyrkan ska svara mot kyrkoordningen, och bland mycket annat så säger den i syftesparagrafen att skapelsen ska återupprättas. Jag kan inte komma till nån annan slutsats än att det ställer rätt stora krav på oss att vårda skogen på ett sånt sätt att skapelsen åtminstone inte förstörs. Det torde va viktigare än att maximera inkomsten. Så funderar jag.

Visste du förresten att vem som helst kan svara på remissen? Googla så hittar du både utredningen och remissförfarandet.

Några dagar innan jag skrev det här var det Earth overshoot day. Det är den dagen under året då vi som bor på jorden har förbrukat de förnyelsebara resurser som jorden kan ge under ett år. Det var den 28 juli i år. Hade alla på jorden levt som vi gör i Sverige så hade dagen varit redan den 3 april. Om du vill veta mer om Earth overshoot day så kan du googla, då kommer du hitta information om dur det räknas ut och hur vi förbrukar jordens resurser.

Det är ganska vanligt att vi har synpunkter på det ena eller andra. Här i glesbygd så kan man bli anklagad för att vara miljöpartist om man tycker att det verkar vettigt med en elbil. Och om man kommer till en del sammanhang i Umeå så är man oansvarig om man fortsätter att äta kött. Och vare sig det handlar om förbränningsmotorer eller matvanor så är det enklast för många av oss att tänka att vi ska fortsätta leva som vi vant oss att göra.

Problemet är bara att om vi ska ta ansvar så måste vi leva på ett sånt sätt att vi minskar vårt resursutnyttjande. Man kan inte nyttja resurser som man inte har. Titta på ditt eget bankkonto och fundera hur det funkar där. Klarar man inte det så hamnar man i Lyxfällan. På samma sätt funkar det med jordens resurser, förutom att det inte finns nåt TV-program där man ställer allt till rätta.

Det är en större fråga än att bara vara partipolitik, det är inte bara frågan om elbilar eller köttkonsumtion heller. Eller kanske kunde man säga en mindre fråga för det handlar om dig och mig. Det handlar om hur vi gör när vi lever våra liv. Hur kan vi minska resursutnyttjandet?

En del säger att det inte spelar nån roll vad vi gör, så länge inte hela jorden gör det. Men ser man till Earth overshoot day så är Sverige ett av de sämsta länderna, så det spelar ju rätt stor roll vad vi gör.

Jag såg en reklamskylt för en av de större hamburgerkedjorna tidigare i sommar och slogs av budskapet. Jag minns det inte ordagrant men ungefär: Vi förändrar. För livet. Tänk om också du och jag kan leva så. Vi förändrar. För livet. Det är det som måste till.

Saker att oroa sig för:
Ska det bli krig i Ukraina och hur påverkar det oss?
Kan vi verkligen hoppas att det snart är över med corona som pandemi, eller kommer det ännu en gång?
Hur går det med börsen, räntorna, energipriset och energitillgången?
Kommer det att bli kraftigare extremväder och mer ofta?
Hur mår vi, alltså mänskligheten, egentligen?

Saker att hoppas på:
Gud är på vår sida och har lovat att inte överge oss.

Amen.

Ett nytt år och nya möjligheter. Så brukar det heta och det gäller väl i år också. Vi har alla möjligheten att förändra oss, och en del brukar göra det genom att avlägga nyårslöften: Att börja motionera, äta vegetariskt eller sluta röka eller vad det nu kan va. Det brukar gå sådär.

För vårt samhälle och vår värld så finns också områden för förbättring. Det finns områden där man kan säga att det går så där. När det gäller miljön och klimatet så har vi lite jobb kvar, och jag kan klara mig utan en del av de politiska strömningarna i vårt land, liksom några människors oförstående attityd till våra möjligheter att minska pandemins konsekvenser.

I år är det en julsång som särskilt slagit rot i mitt medvetande. Jag tänker på John Lennons Happy Xmas – war is over. Han skrev den 1971 under pågående Vietnamkrig, och jag undrar om han kunde förstå att den fortfarande skulle vara aktuell och viktig 50 år senare. Sången är på engelska, men om jag gör en egen tolkning och förklaring på svenska så uttrycker han en förhoppning om att det ska bli fred, och inte bara det: Freden börjar med dig.

Jag tror han har rätt. Om vi, var och en, gör gott och håller fred så långt vi kan så kommer mycket att bli bättre. Så med John Lennons ord och tankar vill jag önska dig som läser de här raderna ett Gott nytt år – jag hoppas det blir ett bra år!

Sen en tid bor och arbetar jag i glesbygd, i Malå i Västerbottens inland. Det är ganska lugnt och tryggt. Man har det mesta man behöver och man lever rätt så avslappnat, nära naturen. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt att bo här utan att köra en hel del bil. Vi har två bruksbilar, och det händer att bränsleräkningen hamnar på 5000 kr för någon månad, och det är inte nån nöjesbilkörning jag pratar om nu. Det är vad man behöver för att kunna bo och arbeta så här, om man ska ta sig till jobbet, hälsa på sin familj på annan ort och leva ett vanligt liv som de allra flesta gör. Ska man bo och leva så finns inget riktigt alternativ till bilen. Jag skulle kunna åka buss till Sorsele där jag jobbar ett par dar i veckan men den bussen går dit på kvällen och hem på morgonen. Jag kan åka till Lycksele och till Skellefteå en eller två turer per dag. Till stugan går ingen buss (tur är väl det för om det gick nån buss dit så hade vi stugan på fel ställe) och till barnen och svärföräldrarna i Umeå kan jag nog ta mig med kollektivtrafik om jag har 5-6 timmar att resa på. Med bil tar det 2,5 timmar med inlandsfart.

Om det inte vore för bilkörningen så skulle jag säga att vi lever rätt så hållbart. Vi har goda möjligheter att bara äta närproducerat med sånt som växt och levt i trädgården och i skogen. I vårt närsamhälle belastar vi inte klimatet speciellt mycket med tanke på vår levnadsstil.

Det är mycket prat om hur vi ska leva och det är nog vår tids stora ödesfråga, för om planeten inte ska kollapsa så krävs stora förändringar, även för oss som redan nu tänker på och tar ansvar för de här frågorna. Som boende i glesbygd så blir de nödvändiga förändringarna påtagliga i mitt vardagsliv, och det kan jag köpa. Ska vi göra nåt åt framtiden för jorden så krävs det ansträngningar av alla.

Men här vaknar glesbygdsivraren i mig. För vem diskuterar vad stora befolkningscentra gör för miljön? Stadens miljöfördel är väl kollektivtrafiken. Men när ser vi miljökonsekvensanalyser av vad det kostar för miljön att människor bor i städer? Hur påverkar byggandet av ringleder miljön? Hur påverkar stora köpcentrum eller bostadsområden miljön? Hur påverkar för många människor på samma plats miljön? Hur påverkas miljön av att stora delar av samhällets service endast erbjuds i städer?

Ju mer jag tänker på det så finns här en spänning med glesbygd och stad. Vem tar de obekväma besluten för staden? Om man för miljöns skulle höjer skatten på fossila bränslen för att det ska köras mindre bil, så vore det väl en rimlig motsvarande åtgärd att förbjuda privat bilkörning i städer? Där det finns kollektivtrafik, en taxi att beställa eller kanske t o m är cykelavstånd är det väl rätt och slätt bara att förbjuda privat bilkörning?

Om vi ska rädda planeten så måste alla bidra. Så är det inte nu.