Sista veckan före min semester så fick jag närkontakt med internettroll. Kanske har du sett i nyhetsflödet om gravkapellet i Umeå som ska bli religionsneutralt eftersom fler och fler begravningar är borgerliga. Som huvudman för begravningsverksamheten är det ett okomplicerat och självklart beslut som följer begravningslagen och ger rättvisa åt oss alla skattebetalare så att begravningsavgiften används som den ska. För den som inte vet skillnad på församlingsverksamhet som betalas av kyrkans medlemmar och begravningsverksamhet som betalas av alla via begravningsavgiften så kan jag förstå att det verkar knepigt om en kristen kyrka plockar ner ett kors. Men inte knepigare än att man ändå kan försöka ta reda på hur begravningsverksamheten funkar, till exempel genom att läsa eller lyssna till vad vi förmedlar i frågan. Och om nu någon trodde att det här var nåt specifikt för Umeå så kan jag berätta att det finns religionsneutrala lokaler för begravningsceremonier på varje ort i vårt land.

Men för internettrollen verkar det där med att ta in hela bilden inte vara så viktigt. Jag är osäker på om det är ointresse eller oförmåga att ta reda på hur det verkligen ligger till. När jag som tämligen etablerad präst och människa redogör för ett beslut som är helt i sin ordning blir det alltså rimligt att anta att jag är vänsterflummig och olämplig för mitt jobb. Det var de snälla beskrivningarna. De andra handlar om gissningar om min sexuella läggning eller att jag representerar den onde. Och sen allt trams om att jag inför sharialagar och att Jesus är en imam från Turkiet.

Jag förstår ju också att jag själv är en tämligen ointressant person jämfört med riksdagspolitiker eller andra med position i samhället. Med det diskussionsklimat som är i samhället så är det inte konstigt att det är svårt att få människor att engagera sig. Nog vore det klädsamt med lite ödmjukhet och tänk om kritikerna kunde ta sin utgångspunkt i att de som tar ett beslut gör det för att göra rätt och göra det bättre för de flesta. Det hindrar inte en saklig debatt där den behövs. Men det här ju bara som jag funderar.

Det här ordet trollfabrik har använts flitigt den sista månaden. Jag som är en funderare har funderat på vad ordet betyder. I sin enklaste förståelse borde det vara en fabrik som tillverkar troll. I den digitala världen är ett troll en som medvetet far med lögn och vilseleder. Så kan det ju inte va för trollen är ju de som jobbar i fabriken, och det som den tillverkar är ju lögnerna och villfarelserna.

Om vi tar hjälp av engelskan så får vi en annan förståelse. Det engelska ordet för trollfabrik är trolling factory. Trolling är fiske då man drar betet efter båten för att få napp. Trollfabrikerna slänger ut falsk information för att få napp, och när tillräckligt många nappar så får det spridning och blir viralt. Då har så många tagit till sig informationen så då är det nästan sant för att travestera Tage Danielsson.

När betet är politisk propaganda så blir det ett demokratiskt problem då budskapet är förvanskat och den verkliga avsändaren är dold. Det är svårt att förstå nåt annat syfte än att påverka demokratin på ett otillbörligt sätt. Det som verkar sant är inte alltid sant.

Skulle det vara rätt om jag som kristen skulle försöka påverka människor med lögner och falsk avsändare, för att få dem att tro? Givetvis inte. Transparens och tydlighet, svårare än så är det inte.

Så funderar jag i alla fall.

För några veckor sen hade jag skäl att fundera över hur sociala medier fungerar. Inte tekniskt, det har jag rätt bra koll på, utan just socialt. Bakgrunden var den att jag inte tänkte mig för när jag gjorde ett inlägg på facebook och använde ett ord som fick många att reagera negativt. Det skulle man kunna fundera mycket över, alltså när vi kommunicerar oreflekterat och inte förstår alla möjliga tolkningar av det som kommuniceras. Det ska jag inte göra den här gången.

Men det här inlägget var ett bra exempel på när det bränner till på sociala medier, när inläggen och kommentarerna inbjuder till oliktänkande eller till och med konflikt kring nåt brännande ämne. Då visar det sig att antalet reaktioner, alltså gillanden och kommentarer blir ganska få. När man har tillfälle att diskutera viktiga frågor som jämställdhet och kvinnosyn som det handlade om den här gången så är det relativt få som tar chansen, även om de som gör det gör det högljutt och med eftertryck.

Men andra gånger då inläggen på sociala medier är mer lättsmälta då ramlar det in gillanden och kommentarer med smileys och hjärtan. Prova lägga ut en bild på en kattunge eller middan då du ansträngt dig lite extra med upplägget på tallriken så får du se.

Om jag har rätt i min fundering så är det alltså så att våra sociala medier riskerar att fyllas med innehåll som det är riskfritt att publicera och reagera på samtidigt som de viktiga frågorna inte får det utrymme som de borde ha. Det måste ju rimligtvis vara viktigare att prata om jämställdhet än att se bilder på fina solnedgångar.

Är det så vi vill ha det?