Under min utbildning lärde jag mig om Hegels dialektik. Det är en teori som kan användas i flera sammanhang och det finns mycket att säga om den som jag inte kommer ihåg. På senare tid har jag ändå kommit att tänka på den vid flera tillfällen. Ett typexempel: När vi har en situation som behöver förändras så blir det ibland snabba och extrema beslut som är allt för långtgående. Efter en tid så upptäcker vi det och nyanserar förändringen så att den blir rimlig och fungerande. Teorin kan beskrivas med en pendelrörelse. Från det yttersta läget svänger det helt över till motsatt ytterläge, innan pendeln normaliseras i ett stabilt mittenläge.

Det finns säkert situationer då det funkar bra, men min erfarenhet är att det ofta går för fort och blir för extremt. Som regel blir det bättre med eftertanke och reflexion. Fundera först över vad du vill uppnå med förändringen, i stället för att bara göra den utan att veta varför. I bästa fall kanske man slipper hamna i den andra ytterligheten.

Det händer ibland att jag möter otålighet eller att den som berörs tycker att de får vänta för länge. Det är ändå fler tillfällen då eftertanke lett till ett bättre beslut och ett bra resultat. Det är i alla fall så jag funderar.