Här om veckan hade vi ett möte i arbetslaget då vi samtalade om dopstrategier och dopkommunikation. Syftet med mötet var att fundera över hur fler ska välja att döpa sig eller sina barn, och hur vi ska kommunicera för att det ska bli så.

En av frågorna som vi berörde handlar om argumentet att en människa ska få välja själv om hen ska döpas eller inte. När vi döper spädbarn så får de inte bestämma själv. Vanligtvis är det inget stort problem när barnet blir så gammalt så det kan förstå att det är döpt, och kanske också börja förstå vad det innebär att vara döpt, om det nu är möjligt att förstå. De flesta som blev döpta som barn verkar inte ha tagit skada av att vara döpt, och om man händelsevis inte skulle gilla att man är det så löser de flesta det genom att strunta i att man är döpt. På så sätt så kan man inte säga att det är farligt att döpas, i alla fall för den som växer upp i Sverige och inte riskerar förföljelse eller otrygghet.

Men om man funderar vidare över att få bestämma själv så kan man fundera över på vilka områden ett barn borde få bestämma själv. Borde barnet få bestämma själv om man ska sitta bilbarnstol eller använda säkerhetsbälte? Borde barnet få man bestämma själv när man ska gå och lägga sig på kvällen? Borde barnet få bestämma själv vilka kläder man ska ha när man ska gå ut på vintern?

Kanske är det långsökta exempel men jag funderar ändå om inte en juste förälder vill ge sitt barn  det som de tror är bäst och säkrast för sitt barn. De flesta väljer inte sånt som är farligt eller riskerar att skada barnet, och låter framförallt inte barnet välja själv om det finns risk att skadas.

Jag kan förstå och acceptera att man inte tycker dopet är så viktigt, men om man tror att man blir skadad av bli döpt då tror jag man tänker fel.