De senaste dagarna har jag av förklarliga skäl börjar fundera på gudstjänsterna som ska vara under stilla veckan och påsk. Det är ju dags för det nu. Egentligen är stilla veckan ett dåligt ord för finns ingen vecka under kyrkoåret då det är så tätt med gudstjänster. Jag brukar ibland argumentera för att vi borde ha färre gudstjänster i stället för fler, och i stället satsa lite mer på de vi har. Men när det kommer till påsken så tänker jag tvärt om. Anledningen är att om man ska ge utrymme till alla berättelserna i påskens händelser så behövs det. Och den som nångång provat hänga i med i hela skeendet i gudstjänsterna under stilla veckan och påsk vet vad jag talar om . Det är ett fantastiskt drama.

På Palmsöndag så läser vi om då Jesus kommer till Jerusalem inför påsken och tas emot som en kung. Måndag, tisdag och onsdag är det vanligtvis passionsandakter då vi läser passionsberättelsen om händelserna under veckan fram till Jesu död, i år är det ur Johannesevangeliet. Skärtorsdag firas mässa då vi läser om Jesus sista måltid med sina lärjungar, då han instiftade nattvarden. Skärtorsdagsmässan avslutas med att altaret kläs av och lämnas tomt och på Långfredag så är det avskalat och ofta utan musik, och handlar om Jesu korsfästelse och gravläggning. Under lördan händer ingenting men då påskdagen gryr så firas uppståndelsen i en festlig gudstjänst då altaret kläds och Kristusljuset tänds. Annandag påsk avslutar den intensiva helgen med berättelser om då Jesus visar sig för människor efter uppståndelsen.

9 dagar och åtminstone 8 gudstjänster, dessutom under en period då många är lediga och åker bort. Är det klokt? Kanske inte. Men min erfarenhet är att påskens drama tål att sätta sig in i och leva med i. Gudstjänsterna i en kyrka är ett sätt att göra det. Här kommer en utmaning till dig: Gå till en eller flera gudstjänster i påsk!