Det finns mycket att säga om kyrkovalet. Är det försvarbart då det är så få som röstar? Borde nomineringsgrupperna få ha sin grund i de politiska partierna? Borde man ha en ordning med kyrkostämma och personval i stället? Såna här saker skulle man kunna skriva mycket om. Och för en del av oss finns ytterligare en fråga: Varför lägger man kyrkovalet mitt i älgjakten?

Men inget av ovanstående ska jag ägna min tid och mina ord åt, även om det är intressanta frågor i olika grad. I stället får vi konstatera att det är den ordning vår Svenska kyrkan har vad vi än tycker om det.

Det viktigaste är nämligen varje människas eget ansvar, och så här i kyrkovalstider tänker jag specifikt på att du som har fyllt 16 år och är med i Svenska kyrkan har ett ansvar. Jag tror att du mött Svenska kyrkan i några olika sammanhang. Kanske har du varit med i vår barn- och ungdomsverksamhet eller konfirmerat dig. Säkert har du också varit i kyrkan vid något dop, vigsel eller begravning, eller då du besökt någon kyrkogård. Kanske är du körsångare eller har varit aktiv i kyrkan på nåt annat sätt. Kyrkan finns också med när det skett en olycka eller då någon mår dåligt, men det pratar vi inte om så det märks inte lika mycket. Det är rätt så mycket som Svenska kyrkan i Malå och Sorsele gör och betyder för människorna som bor här. Och jag vet att det är likadant i hela vårt land.

Den 19 september är det kyrkoval. Det sker vart fjärde år och är det tillfälle då alla som är med i kyrkan har möjlighet att vara med och bestämma hur kyrkan ska styras. Vilka ska sitta med och besluta? Vilka prioriteringar ska göras? Vad är det viktigaste som kyrkan ska syssla med?

Du som har rätt att rösta har också fått ett röstkort hem i brevlådan. Jag vill att du använder din röst för att säga vad du tänker om församlingens arbete. Det är viktigt för oss att så många som möjligt gör sin röst hörd, för då blir det lättare för oss att vara en kyrka som är viktig för dig som bor i Malå eller Sorsele församling.

På röstkortet står allt du behöver veta om var och när du kan rösta. Om du vill veta mer om förtidsröstning, eller vilka du kan rösta på hittar du information på www.svenskakyrkan.se/kyrkoval. Du kan också få information på pastorsexpeditionen från den 6 september.

Välkommen att göra din röst hörd!

I Svenska kyrkan är den primära enheten församlingen. Så står det i kyrkoordningen och så säger det sunda förnuftet även om det inte alltid verkar tas i bruk.

Församlingen styrs av ett kyrkoråd med personer som är förtroendevalda som väljs av kyrkofullmäktige som i sin tur väljs av kyrkans medlemmar vid kyrkovalet. Församlingens arbete leds av en kyrkoherde och om denne är klok så delegerar hen ansvaret med sina medarbetare. Till sin hjälp har kyrkoherden ett stiftskansli och en biskop som svarar för främjande och tillsyn, d v s de hjälper till med idéer, utbildningar och en del resurser, samt griper in om något inte sköts som det ska i församlingen. Den här ordningen kallas den gemensamma ansvarslinjen och är en grundsten i den ordning som Svenska kyrkan har och som borgar för att kyrkan är såväl demokratisk som att den står kvar i sin tradition som den kyrka vi är: Episkopal och evangelisk luthersk.

För de allra flesta är det här inga stora frågor. Det bara är som det är, och det funkar bra på de allra flesta håll, man har sina roller och vet vilket ansvar man har. Men den här ordningen har ifrågasatts och till och med obstruerats i olika sammanhang. Ibland kan de vara präster eller kanske till och med biskopar som kliver in på de förtroendevaldas område. Andra gånger, och vanligare som det ser ut från min horisont är det tvärt om. En del av velat kalla det politiseringen av den från staten skilda kyrkan. Det betyder i praktiken att förtroendevalda, inte sällan med erfarenhet av kommun, region eller riksdagspolitik och ibland som företrädare för politiska partier som också är nomineringsgrupper i kyrkovalet inte förstår skillnaden mellan kommun och församling. Den gemensamma ansvarslinjen blir ensidigt politisk och förtroendevalda tar beslut som de inte har att göra.

Det finns flera exempel från olika nivåer i kyrkan på när det blivit så. Jag har själv sett det där jag har jobbat, och också hört kollegors berättelser om det. Allra tydligast och då det sätts på sin spets är ändå det som sker i Härnösands stift. En majoritet stiftsstyrelsen vill avsätta sin biskop. Att en konflikt uppstår är inte helt ovanligt, det handlar ju om människor, det är olyckligt och det finns sätt att jobba med konflikter. Men att en av de konfliktande parterna kliver in och bestämmer nåt som de inte har mandat att bestämma för att bli av med konflikten, det är inte bara korkat, det är fel också. Så får det inte gå till. Gör om. Gör rätt.