Svenska kyrkan har utsatts för en IT-attack. Det skedde i slutet av november och har fått rätt så stora konsekvenser. Väldigt mycket av det som sker i kyrkan har någon del av förberedelserna i en dator eller ett IT-system och när allt stängs ner så påverkas verksamheten. Datorer som visade symptom på att vara smittade sattes i karantän. System för att kommunicera stängdes ner. Det kom en del information från centralt håll men inte tillräckligt för att ge svar på alla frågor, och det är inte så konstigt för de som gav informationen var lika överraskade som alla andra när attacken kom. Än är att attacken inte över och det tar sin tid att återställa alla system till funktion.

För snart fyra år sen så utsattes vi för en Covid 19-pandemi. Det fick rätt så stora konsekvenser. Det mesta stängdes ner och påverkades. Vi fick inte träffas då alla offentliga verksamheter inte var tillåtna. De som hade symptom sattes i karantän. Vi fick en hel del information från centralt håll men inte tillräckligt för att ge svar på alla frågor, och det är inte så konstigt för de som gav informationen var lika överraskade som alla andra när attacken kom. Än är Covid-19 inte borta och det tar sin tid att hantera det.

Pandemin förde med sig förluster av nära och kära, men vi lärde vi oss att livet kommer tillbaka, förutom att vi också lärde oss nya beteenden för att hantera livet. Det verkar vara så med IT-attacken också. Vi tvingas lära oss nya arbetssätt kring våra datorer och IT-system.

Jag funderar på om den viktigaste insikten ändå inte är att livets kraft inte kan hindras av angrepp av olika slag. Det är kanske det som är att livet är starkare än döden och att ljuset övervinner mörkret?

Jag åkte till Lycksele härom helgen. Det har jag gjort sista veckan i juli under ganska många år, om inte jobb har hindrat det. Det är ju motorveckan och avslutningshelgen för den. Det var ju bara det att i år var motorveckan inställd. Men det luriga är att det inte verkar hindra mig och rätt så många andra att göra som man brukar. Trots att det inte var några arrangemang så kom ändå folk dit och det var rätt så många bilar ute och snurrade på cruisingen på kvällarna trots att det inte var någon som arrangerade det hela. De enda arrangemang som fanns var digitala, så den som ville vara med behövde ju inte åka hemifrån.

Det här är bara ett exempel av många från den här sommaren där människor gjort som vanligt trots att arrangemanget man samlats till var inställt. Det var folk som tältade där de brukade på Åselemarknaden. Det är ytterligare ett exempel men jag har hört fler och säkert kan också du som läser komma på såna exempel.

Vad är det som gör att vi beter oss som brukar trots att den egentliga anledningen inte finns den hör sommaren?

Är vanans makt så stor? Handlar det om trygghet? Eller är det så att vi längtar så mycket efter att nåt arrangemang ska genomföras den här sommaren?

Kanske finns det rimliga förklaringar i alla dessa frågor. Men jag funderar om det inte mest av allt är så att vi vill att det ska bli som vanligt igen. Vi vill tillbaka till en tid före oron för pandemin. Därför beter vi oss som vanligt. Det är bara det att som vanligt håller på att förändras så det blir nog inte på samma sätt ändå, hur vi än strävar efter det. Förhoppningsvis ska vi kunna känna oss trygga ändå.

Vem i hela världen kan man lita på?

Den frågan ställde Hoola Bandoola Band i sin låt nångång i början på 70-talet. Och den frågan är inte mindre aktuell idag. För du har säkert lagt märke till hur många experter som finns. Först de riktiga experterna, alltså de på folkhälsomyndigheten och sen de som kritiserar folkhälsomyndigheten, och det är ju inte bara i Sverige, utan de har sina motsvarigheter i många länder. Sen är de ju alla de ”experter” som är politiker. De finns också i alla länder, och det är så att Sverige är ett av få länder där de riktiga experterna faktiskt får tala. Här i Spanien är det bara politikerna som syns i TV och på nyheterna. Ibland finns någon i bakgrunden som får komma till tals men som regel är det politikerna som står vid mikrofonerna.

Förutom de riktiga experterna och politikerna så ser jag också ett gäng experter i sociala medier. Det är lite olika utsagor men ibland låter det ungefär som när man går på hockey eller fotboll och hamnar nära nån i publiken som alltid verkar ha bättre förslag än vad tränaren har och spelarna presterar. På sociala medier hittar man också konspirationsteorierna och tokigheterna både om hur vi ska bli av med smittan och hur den kunde spridas. Jag vill förstås inte hänga ut nån särskild men jag läste bland annat om en man som är president i ett stort land lite västerut som föreslog att man skulle spruta desinfektionsmedel i lungorna för att städa invändigt.

Så frågan är relevant: Vem i hela världen kan man lita på?

Vi är i ett läge där ingen med säkerhet kan veta hur det ska bli. Därför lägger jag min tillit hos den som lovat att aldrig överge mig, vad som än händer. Det blir liksom tryggast så.