Här om dan hörde jag en person säga att ”förr” inte finns längre. Det uttalandet var tillräckligt för att jag skulle börja fundera. Det händer ju nämligen det sägs att det var bättre förr. Om det sägs som en jämförelse med nån tid man faktiskt minns och kan jämföra med så kan det ju funka. Det kan ju dessutom stämma, alltså att det var bättre förr. Men ibland då det sägs är det med innebörden att man vill att det ska bli så igen, och då blir det ju svårare om förr inte finns längre.

I en mening är det ju så för är det nåt vi lärt oss av livet och livsvillkoren är att tillvaron ständigt förändras. Till och med så att det som inte förändras är dött. Tänk på allt som exploderar i naturen när det blir vår, att det förändras beror ju att det växer och lever. Skulle det inte göra det så skulle det inte förändras.  Den ständiga förändringen är en del av livet och när man tänker på det sättet så finns inget förr. Det är omöjligt för blomman att återvända i växten och på samma sätt kan vi inte vrida tillbaka tiden för en samhällsförändring. På det sättet finns inte förr, och om vi då krampaktigt håller oss kvar i att vi vill att det ska vara som det alltid varit, då får vi problem.

Då torde det istället vara klokt att agera som en ansvarsfull trädgårdsmästare och försöka ge goda förutsättningar för växten, med näring, värme och vatten. Kanske är det ett bättre sätt att se på samhällets ständiga förändring och bidra med goda förutsättningar istället för att krampaktigt hålla kvar vid nåt som inte längre är möjligt. Så funderar jag i alla fall.