Det här ordet trollfabrik har använts flitigt den sista månaden. Jag som är en funderare har funderat på vad ordet betyder. I sin enklaste förståelse borde det vara en fabrik som tillverkar troll. I den digitala världen är ett troll en som medvetet far med lögn och vilseleder. Så kan det ju inte va för trollen är ju de som jobbar i fabriken, och det som den tillverkar är ju lögnerna och villfarelserna.

Om vi tar hjälp av engelskan så får vi en annan förståelse. Det engelska ordet för trollfabrik är trolling factory. Trolling är fiske då man drar betet efter båten för att få napp. Trollfabrikerna slänger ut falsk information för att få napp, och när tillräckligt många nappar så får det spridning och blir viralt. Då har så många tagit till sig informationen så då är det nästan sant för att travestera Tage Danielsson.

När betet är politisk propaganda så blir det ett demokratiskt problem då budskapet är förvanskat och den verkliga avsändaren är dold. Det är svårt att förstå nåt annat syfte än att påverka demokratin på ett otillbörligt sätt. Det som verkar sant är inte alltid sant.

Skulle det vara rätt om jag som kristen skulle försöka påverka människor med lögner och falsk avsändare, för att få dem att tro? Givetvis inte. Transparens och tydlighet, svårare än så är det inte.

Så funderar jag i alla fall.

Tiderna förändras, andra ska ta vid. Sanningar föråldras, dom formas av sin egen tid.

Den som kan sin svenska pophistoria känner igen fraserna ovan som Adolphson & Falks ”I fördatorisk tid” från 1984.

Och varför vill jag påminna om (eller kanske upplysa för de allra flesta av er) den gamla låten? Jo för jag tror att finns nåt att lära sig, eller åtminstone försöka komma ihåg ibland.

Det finns ganska många som vet hur saker ska va. I kyrkan, i politiken, på våra arbetsplatser. Dom jag tänker på är de som ofta använder uttryck som ”så här brukar vi göra”. Och innan jag skriver mer ska jag va den första att säga att ibland är det jag som säger så.

Med tanke på hur snabbt tillvaron förändras så är det rimligt att fundera över om de sanningar vi levt med blir föråldrade, och om det är så blir det väl också rimligt att vi förändrar hur vi tänker eller gör efter som våra vanor formats av sanningar som inte längre gäller.

Givetvis behöver vi inte slänga undan våra erfarenheter från tidigare. Det är alltför ofta som vi automatiskt gör gällande att allt gammalt ska kastas ut. Så är det inte, det finns goda skäl att fundera över vad erfarenheterna kan lära oss, och vad som fungerar fortfarande.

När tiderna förändras och nya tider kommer då kanske det vi höll för sant inte längre är det, och att den nya tiden måste få forma sina egna sanningar.

Det är en utmaning för oss själva och våra vanor, för kyrkan och våra traditioner, för tron och för vår gudsbild. Vad är bestående och vad är våra bilder formade i sin tid?