När nu Coronaviruset ännu inte släppt greppet om vår tillvaro, och alla torde ha förstått att det inte kommer att vara övervunnet så snabbt, då börjar nya insikter göra sig gällande. Strategierna förändras och vi talar om hur vi kan leva med viruset, inte hur vi ska bli av med det. Tänk om det är en lärdom vi skulle kunna ta till oss på andra livsområden. Att acceptera läget och anpassa sig i stället för att försöka förändra det som vi inte kan påverka.

Tänk till exempel på nån gång då något oönskat skett. Vi kanske kan fundera hur vi kan leva med det, inte hur det ska bli ogjort?

Eller då det handlar om vår relation till Gud, och de tvivel som vi emellanåt kan känna. Det är kanske så att de kan få finnas där, att det istället handlar om hur vi ska lära oss leva med dem.

Jag tänker igen på sinnesrobönen, som jag så ofta har anledning att återvända till: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Förmodligen har vi alla erfarenheter av att planer som vi hade inte blev som vi hade tänkt. Jag har varit med om det, i både stort och smått. Många gånger är det väl bara att lyfta på hatten och gå vidare. Det finns ju en massa situationer när det inte spelat så stor roll, när det förmodligen blivit bättre att just mina planer inte blev av för att de blev bättre på nåt annat sätt.

Andra situationer är det svårare att acceptera. Sjukdom till exempel. Ingen planerar att bli sjuk men ändå blir vi det ibland, och det är inte heller alltid möjligt att förhindra den eller bota den. Då är det inte lika lätt att acceptera och gå vidare. Det går inte heller säga att det var nog bra att det blev så här.

Känner du till sinnesrobönen? Ni vet den där bönen som blev känd via sinnesromässorna och AA. Den kan hjälpa oss att få perspektiv på det sker och hur vi kan förhålla oss till det: Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

De orden har jag rabblat många gånger. Men på senare år och med ökad livserfarenhet, inte minst av situationer som jag faktiskt inte kan förändra så har den bönen blivit verklighet för mig. Och jag har lärt mig att de orden bär mening, och hjälper mig att prioritera rätt och ökar tilliten till Guds omsorg över mig: Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Amen