Om man lyssnar till nyhetssändningar, politiska debatter eller nångång tittar över flödet i sina sociala medier så får man lätt bilden att det är katastrofalt i Sverige. Det påstås att regeringen med berått mod låtit smittan spridas på äldreboenden, folkhälsomyndigheten verkar endast ha samlat ett gäng inkompetenta hobbyepidemologer för att ta några tillspetsade exempel. Ännu tydligare blir det då man jämför olika länder, både hur man har försökt hantera pandemin men också hur det rapporteras om Sverige. Det är rätt och slätt en katastrof. 

Om man nu ängar sig åt att faktiskt jämföra statistik så är det en annan bild som träder fram. Jag har har återkommande följt Worldometer (www.worldometers.info för dig som är lika nördig som jag) och det är källan till min bild av det hela. Man måste också komma ihåg att statistik aldrig är mer rättvisande än noggrannheten i det material man rapporterar in. Det har ju visat sig att det finns en rätt så stor skillnad i olika länders sätt att rapportera dödsfall t ex, och då försvåras förstås jämförelser. 

För mig ligger det nära till hands att jämföra Spanien och Sverige, eftersom det är de två land jag bott i och intresserat mig för under pandemin. Spanien införde snabbt juridiska restriktioner och total lockdown. Sverige kallade det rekommendationer med eget ansvar och lät samhället hållas rätt så öppet. Efterhand har restriktionerna i Spanien lättat och rekommendationerna i Sverige hårdnat, och sista tiden har vardagslivet varit ganska likartat i de båda länderna. Andra faktorer att ta hänsyn till är att Spanien har knappt fem gånger så stor befolkning och ett starkt regionalt självbestämmande medan Sverige är en enhetsstat. Spanjorerna är generellt sett mer fria i förhållande till regelverk jämfört med svenskar. 

Hur ser då de faktiska siffrorna ut? Spanien har fler fall och fler döda per 1 miljon invånare än vad Sverige har. Spanien har, åtminstone på turistorterna väldigt många konkurser, även om det bygger mer på iakttagelser än på statistik. I Sverige har man sett att den ”förväntade konkurslavinen” uteblev. 

Nog vore det klädsamt om lite mer fakta fanns med i debatten. Politiker verkar använda pandemin till partipolitisk argumentation, och hobbytyckare tar tillfället att veva med släggan. Än är pandemin inte avklarad och det kan säkert komma fram mer fakta innan man med säkerhet kan säga vad och hur man borde ha gjort.

Till dess bör vi nog fortsätta att tvätta händerna och hålla avstånd. Och kanske ägna lite eftertanke om den gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er det ska ni också göra för dem. Det är nog den bästa strategin.

Vem i hela världen kan man lita på?

Den frågan ställde Hoola Bandoola Band i sin låt nångång i början på 70-talet. Och den frågan är inte mindre aktuell idag. För du har säkert lagt märke till hur många experter som finns. Först de riktiga experterna, alltså de på folkhälsomyndigheten och sen de som kritiserar folkhälsomyndigheten, och det är ju inte bara i Sverige, utan de har sina motsvarigheter i många länder. Sen är de ju alla de ”experter” som är politiker. De finns också i alla länder, och det är så att Sverige är ett av få länder där de riktiga experterna faktiskt får tala. Här i Spanien är det bara politikerna som syns i TV och på nyheterna. Ibland finns någon i bakgrunden som får komma till tals men som regel är det politikerna som står vid mikrofonerna.

Förutom de riktiga experterna och politikerna så ser jag också ett gäng experter i sociala medier. Det är lite olika utsagor men ibland låter det ungefär som när man går på hockey eller fotboll och hamnar nära nån i publiken som alltid verkar ha bättre förslag än vad tränaren har och spelarna presterar. På sociala medier hittar man också konspirationsteorierna och tokigheterna både om hur vi ska bli av med smittan och hur den kunde spridas. Jag vill förstås inte hänga ut nån särskild men jag läste bland annat om en man som är president i ett stort land lite västerut som föreslog att man skulle spruta desinfektionsmedel i lungorna för att städa invändigt.

Så frågan är relevant: Vem i hela världen kan man lita på?

Vi är i ett läge där ingen med säkerhet kan veta hur det ska bli. Därför lägger jag min tillit hos den som lovat att aldrig överge mig, vad som än händer. Det blir liksom tryggast så.