Yttrandefriheten är en viktig princip, en grund för demokratin. Den betyder att vi får säga, tro, tycka eller göra vad vi vill så länge vi håller oss inom lagens gränser. Man får till exempel bränna koranen. Men bara för att man får göra nåt så betyder ju inte att det är lämpligt att göra det. Och bara för att man får göra nåt så betyder det ju inte att man måste göra det.

Jag läser sällan eller aldrig i Koranen. Jag har hittat det jag behöver för min tro i Bibeln. Men jag skulle aldrig bränna koranen av respekt för de människor som funnit sin livsväg i den. Lika lite som jag skulle vilja att någon bränner en bibel bara för att provocera. Inte för att jag tror att Gudstron skulle försvinna eller att Gud skulle bli speciellt arg. Tron står inte och faller med enskilda exemplar av bibeln, men jag skulle inte uppskatta om nån brände en bibel.

För mig är det ganska självklart. Men jag funderar över vad det är som är så svårt att förstå?

Nån dag innan det här skrivs var jag på spelmansstämma. Eller egentligen var det spelmanstämman som kom till kyrkan för att ha kyrkokonsert, och min uppgift var att hälsa välkommen och hålla en andakt. När jag funderade på vad jag skulle säga kom jag på att folkmusiken och den kristna tron har en del gemensamt. Folkmusiken är inte det som är hippast i samhället, det är inte den musik som vi oftast hör på radion, eller i butikernas högtalare. Det är inte speciellt många TV-program som handlar om eller spelar folkmusik. Det finns de som upplever folkmusiken gammeldags eller mossig. I vardagen har inte folkmusiken speciellt stort utrymme i vanliga människors liv, vem av oss som nu kan kallas vanlig. Det finns mer lättsmälta och mer inkomstbringande musikstilar som serveras den breda massan, inte så sällan med kommersiella drivkrafter.

Och ändå: För de av oss som upptäckt folkmusiken och lärt oss uppskatta och leva i folkmusiken vet ju att den är som själva livet: pulserande, kraftig, till livsglädje, till inspiration, tröst, eftertanke och gemenskap. Det är helt omöjligt att tänka sig ett liv utan folkmusik för den som upptäckt den.

Jag har samma erfarenheter av att vara en budbärare för kristen tro. Det är inte alltid så lätt, och inte sällan känns det som om det är motvind vare sig man tittar på ekonomi eller statistik. Men jag vet ju också att för oss som hittat livsglädjen i tron och gemenskapen med Gud så kan man inte tänka sig ett liv utan det.

Nog vore det kul om fler upptäckte den kristna tron.