För nån vecka sedan var jag i ett sammanhang där vi kom att samtala om hur man bäst skulle föra fram en ståndpunkt. Någon menade att det bästa är att säga som det är, utan krusiduller eller anpassningar, utan kompromisser. Nån annan menade att det kan finnas goda skäl att vara taktisk, att med hjälp av psykologi och pedagogik lägga fram en ståndpunkt så de man talar med kanske kommer att ändra sig och ta samma ståndpunkt. Eller att jag själv ändar mig då jag lyssnar till den andre. Verkligheten är förstås aldrig så enkel och kategorisk som det jag skrev här ovan, ofta finns vi nånstans emellan ytterligheterna.

Några dar senare såg jag en intervju med Jens Stoltenberg som tidigare var chef för NATO. Han talade om NATO och vikten av att nå resultat. En del i intervjun handlade om hur man kan förhålla sig till människor som tycker annorlunda och har helt andra ståndpunkter. Som exempel nämndes Erdogan och Donald Trump som han haft en hel del att göra med. Han menar att man får fokusera på uppgiften och se var man kan hitta en gemensam grund, och att lyssna på vad den andra säger. Det är förstås så att Stoltenbergs erfarenheter inte heller är allmängiltiga för alla situationer.

Vilken av strategierna som är den bästa för att få gehör för sin ståndpunkt är inte så lätt att veta. Men nog finns det nåt väldigt sympatiskt i att lyssna in och försöka förstå en annan ståndpunkt i stället för att bara köra över. Oavsett om det leder till att jag själv eller den andre ändrar sig så är det ju ändå nåt i fint att ta chansen att lära sig mer och låta sig påverkas. Så funderar jag i alla fall.

Det har mycket prat om Tik Tok senaste tiden. Trump har visst förbjudit att den används i USA. De har gjort likadant i Indien, och nu senast så läste jag att både SVT och Sveriges Radio förbjudit sina medarbetare att använda den.

Jag har aldrig använt Tik Tok själv, men om jag förstått rätt så är det en app som sparar en 15 sekunder lång film och visar upp för andra. Oftast verkar det vara dans till en sång. Och jag funder ar över vad det är som gör att det måste förbjudas. Det torde ju vara rätt harmlöst kan jag tycka.

Förklaringen finns i ägarstrukturer och teknik. Den kinesiska staten sägs ha ägarintressen i Tik Tok och de som inte vill använda den gör det för att de inte vill att kinesiska staten ska äga deras datainformation. Det är en rimlig sak att fundera över. Kanske behöver man förtydliga om att 15 sekunder dans inte är det de är intresserade av, men däremot allt annat som appar kan göra i bakgrunden som att lyssna vad som sägs, följa våra surfvanor eller logga var vi rör oss, och kanske se vilka e-postservrar vi kontaktar. Sån information för ett helt samhälle skulle kunna missanvändas och utnyttjas för egen vinning för den kinesiska staten och det finns det förstås risker med.

Men det jag egentligen funderar över varför den här diskussionen kommer först nu? För det här är ju inget nytt, och pågår redan med företag, appar och webplatser som Google, Microsoft, Facebook, Instagram, Apple eller Samsung. Varje gång din telefon frågar dig om tillgång till platsinformation, kamera, mikrofon eller nåt annat så borde vi dra öronen åt oss.

Det jag inte förstår är varför det skulle vara så mycket farligare med en kommunistisk stat än med ett kapitalistiskt företag?