Saker som vanligtvis inte kan hända brukar vi bedöma som orimliga. Och om man tror på det som är orimligt så riskerar man att betraktas som dum. Det är orimligt att den som är död börjar leva igen, i alla fall är det inte det som vanligtvis händer. Men jag har bestämt mig för att tro på de berättelser som vi fokuserar på under påsken, alltså att Jesus som var död började leva igen. Så med risk för att betraktas som dum så är det ändå så, även om jag förstår att det är orimligt.

För nån vecka sen lyssnade jag på söndagsintervjun i P1 med Martin Modéus, vår ärkebiskop. Han pratade bland annat om mysteriet och på direkt fråga om han tror på uppståndelsen svarade han ja. På följdfrågan om hur det gick till svarade han att han inte vet. Det är väl vad ett mysterium är, alltså att vi inte kan förklara det som sker, även om vi vet eller tror att det har skett. Det är rätt så befriande när personer som man kan förvänta sig ha svar på tal säger att man inte vet.

Jag tänker att han ger en förståelig del i förklaringen till varför man kan tro på berättelserna om uppståndelsen. För mig handlar det dessutom om hur man definierar tro. I vår tid är tro ofta att bevisa eller hålla för sant. Då kan man bara tro på uppståndelsen om den går att bevisa. Men om tro i stället handlar om tillit och att lita på, då kan man tro på uppståndelsen för att man litar på att Gud bryr sig om oss och att det är det som berättelsen vill berätta för oss.

Så funderar jag. Dumt eller ej.

Kristus är uppstånden! Det ropas ut när det är påsk.  Vi firar att Jesus som korsfästes och dog ändå uppstod på tredje dagen.

Det kan va svårt att tro på. Men vi lämnar den frågan, alltså om man tro på att en död får liv igen, och funderar istället på vad berättelsen vill säga. För även om det är viktigt att det verkligen hänt så är det väl ännu viktigare vad det betyder för oss.

Det betyder befrielse. Vi befrias från skuld över sånt som gått snett, där vi varit delaktiga i att göra ont i stället för gott. Därför säger vi också att påskens händelser innebär att det goda vinner över det onda. Livet vann dess namn är Jesus som vi sjunger i en av påskpsalmerna.

En mer vardaglig bild är att ljuset vinner över mörkret. Det passar också med tanke på att påsken alltid kommer på våren, då dagarna blir längre och man anar att värmen kommer åter. Men i djupare mening så innebär det att det mörka som gör att vi inte ser klart, som skaver i våra liv och som ibland skrämmer oss har övervunnits av ljuset, av värmen och livet.

Så med det sagt om vad påskens berättelser betyder så undrar man ändå lite försiktigt om det kommer det att ljusna nu då? Alltså i vår värld, i vår vardag. Kommer pandemin ge med sig? Kommer ensamhet och utanförskap att minska? Kommer tendenserna på bristande medmänsklighet i politik och samhälle att minska?

Det får vi verkligen hoppas, men i det långa loppet så får vi lita på att genom påskens händelser, genom Jesus uppståndelse är vi inte ensamma och övergivna, och att det ljus som Jesus ger kommer att tvinga bort mörkret.

Glad påsk!