Jag är mitt emellan två jobb, åtminstone just när det här publiceras. Jag har slutat på mitt gamla jobb i kyrkan på Teneriffa, och även om jag formellt började den 1 januari så har jag ännu inte varit första arbetsdagen på mitt nya jobb i Malå-Sorsele pastorat.

Det kan förstås finnas olika skäl till att man byter jobb, men oavsett skälen så gäller det väl alltid i förändringar att man vet vad man har men inte vad man får. Man har sin trygghet i det man känner till även om det inte är endast positivt, ibland kanske också långtråkigt.

I det nya finns osäkerhet men också förhoppningar. Jag har en förmåga att vara odelat positiv – typ allt kommer att bli bra. Så är det ju sällan helt och hållet men det är en rätt skön inställning. Det blir ju oftast bättre om man har den inställningen.

I det nya och osäkra finns ju också en utmaning och en motivation. Jag får anstränga mig för att se, förstå och lära känna de nya sammanhang som jag kommer till.

Livets växlingar är ibland som årstidsväxlingarna. Precis som årstiderna kommer igen varje år så hamnar man ofta i situationer som man känner igen, även om man är i ett annat sammanhang. Då får man ta med sin erfarenhet från tidigare och försöka dra nytta av tidigare erfarenheter i nya sammanhang.

På ett annat sätt är årstiderna en bra bild av livet, nämligen att det förändras hela tiden. Att tänka sig livet utan förändring och utveckling vore nog det allra tråkigaste. Vi får nog helt enkelt acceptera att förändringar alltid sker, vare sig vi driver dem eller följer med dem. Och i förändringarna finns alltid ett mått av osäkerhet: Hur ska det bli? Jag tror nog att det blir bra.