Det kan vara bra att fundera på hur man ser på saker och ting, till exempel det där med om bägaren halvfull eller halvtom. Eller kaffekoppen, eller vattendunken, eller spannen med vatten någon måste vattna sina grödor med. Eller mjölsäcken. Men egentligen tror jag inte där problemet ligger. Problemet är inte om man är optimist och kan se det man har som halvfull, eller om man är pessimist och ser koppen som halvtom.
Problemet är ofta att det vi har, och det vi har åstadkommit, inte räcker på långa vägar. Vattnet i spannen räcker inte till en hel rad med träd om alla ska få det de behöver. Vattendunken mer eller mindre påfylld räcker inte att släcka all törst. Kaffet, även om koppen är full, räcker inte att hålla mig vaken hela tiden. Mjölet räcker inte till att baka bröd till alla. Behovet av vatten är så stort! Det finns så mycket behov av rent, användbart vatten. Törsten i världen är stor, likaså behov av vatten till rengöring. Vi behöver vara vaksamma hela tiden, och allt kaffe i hela världen räcker inte. Och hungern i världen… Det jag under mina år i Mariestads församling har åstadkommit räcker så klart inte heller. Det är bara att inse. Vi människor kunde alltid ha gjort mera på väldigt många olika fronter. Kraven är oändliga, och därför omöjliga att uppfylla. Men vi kan inte strunta i dem för det!
Hon är nästan skrattretande, änkan i söndagens evangelium, hon med sina kopparmynt. Hela det här stora templet att underhålla! Två kopparslantar! Mera om henne får du höra på söndagen.
Nu är det gott att veta att Gud är inte en Gud för perfekta människor med välfyllda kaffekoppar och fyllda vattendunkar, som tror att det de har räcker gott och väl. Gud är en Gud för alla, särskilt för oss som vet att vi ofta inte räcker till. Och vi som inser att det vi har inte räcker, men tror att det vi har kan användas, kan ge det vi har till Gud. Och då händer under: det vi vet och tydligt ser saknas fylls på genom tron.
Det fylls på gratis – av nåd.
Det är Gud som gör det, men Gud verkar genom alla oss som har en gnutta tro eller lite mera kanske. Vi vet att vi inte har så mycket att komma med. På många plan har vi inte har så mycket att ge. Det vi har att bidra med räcker egentligen inte någon vart. Men det räcker, för att Gud fyller på.
’Du fyller på min bägare till bredden’ står det i psaltaren 23. David hade redan upptäckt det. Den upptäckten behöver vi alla göra. Varje dag.
Vi använder kakor
Vissa av våra kakor (cookies) är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera. Här finns också kakor som förbättrar din användarupplevelse.
Läs mer om våra kakor.
