In the perspective of the Christian faith baptism is a concrete symbol of the promise for life.

Below I will present five of my theological thoughts about this topic, in the hope that you’ll take them to your heart and mind. In my next Blog post I’ll hand over the biblical anchoring of these thoughs.

1. Baptism is an action that takes place only once but nonetheless it needs never to be repeated. Therefore baptism gives the baptized the same security as other things that don’t have to be done over and over again. It’s a promise that stays for life and longer.

2. Baptism conveys the same message as the gospel. Their message has historical roots. There are no magical elements in the baptism. The mentioning of your name in the baptism makes it clear that he promise for life is directed individually to you.

3. Baptism springs from the earthbound life, death and resurrection of Jesus Christ, a most credible, social and loving person. Jesus is our friend and role model every single day. In the mass we are surrounded by each other.

4. Baptism washes over adults, as children, with an eternal grace regardless of your past or future actions, behaviour or moral attitudes.

5. Baptism takes us to Jesus Christ now and forever. With the mission for a just world and liberated nature.

Conclusion: Baptism is the handshake of all handshakes!
Kristian

För ungefär 13.8 miljarder år sedan, alltså för nästan 14 tusen miljoner år sedan inträffade det näst viktigaste i hela universums historia. För det var då Big Bang hände, och i korthet kan sägas att tre saker skapades vid Big Bang. Tre saker som innan dess inte fanns, för innan fanns inte ens ingenting. Det var mer än öde och tomt, m a o.

Dessa tre saker skapades inom en mikrosekund, och fanns plötsligt till – och har funnits till sedan dess. Vilka saker var det då? Jo, det första var materian, all materia som finns, det andra var utrymmet, allt utrymme som denna materia kan röra sig inom, och det tredje var tiden som materien och utrymmet finns i, och aldrig kan vara någon annanstans än i.

Trots att vår tanke gärna vill fråga vad som fanns ”före” Big Bang, blir den frågan därmed omöjlig. Och det beror ju på att ”före” är ett tidsord – och det var i Big Bang som tiden kom till, när utrymmet och materien hade skapats. Big Bang är dessutom en skapelse av eller ur ingenting – det är inte en omskapelse av något gammalt, av något som redan hade funnits.

Dessa tre har levt sammantvinnade i snart 14 miljarder år – och där den ene är, är samtidigt alltid de två andra. Utrymme, materia – alltså växter, djur och luft, kroppar och bröd, köksredskap och plogar, och allt finns alltid i tiden. Dessa tre har gett liv till ”en värld full av kärlek”, ord vi minns från igår.

Självklart finns det ett flertal olika Big Bang teorier – och också olika förklaringsmodeller om utrymmet. Några modeller säger att universum håller på att expandera, andra att det dras samman, och några faktiskt, att universum expanderar och drar ihop sig samtidigt.

Ungefär 13.8 miljarder år efter Big Bang levde det en människa, Jesus från Nasaret, som dag efter dag, på punkt efter punkt, gjorde handlingar och anspråk som hör ihop med Big Bang.

För det första erbjöd och gav Jesus människor det de saknade av materien, och då tänker jag först på det som finns underst på den så kallade behovstrappan, alltså bröd, vatten, mat, och sedan kläder, hälsa för de sjuka och bedrövade, och trygghet, gemenskap och till sist också bekräftelse, förlåtelse, hopp och utveckling.

Jesus gav dessutom människor utrymme i gemenskap som byggde på närhet och godhet, och han gick över gränser som inte längre garanterade befrielse utan som snarare höll kvar nu förlegade grupperingar, värderingar och mönster.

Slutligen, Jesus gav människor tid att ta vara på sina liv, ta sitt ansvar och inte slarva med livs-tiden. Det finns många skarpa lägen, där Jesus möter människor kring sanningen om deras liv.

Självklart skulle mycket av det här goda och empatiska också kunna sägas om ett flertal andra både stora personligheter och vardagsmänniskor som du och jag. Kort sagt, så är det ju vi vill leva våra liv, i samspel med andra människor, djur, växter, ekosystem och samhällen, i universum. Och så ska det ju vara – för Jesus var människa och delade våra livsvillkor att på ett gott sätt hantera materia, utrymme och tid.

Men, samtidigt är Jesus också Jesus Kristus, Guds enfödde son, Ljus av ljus. Kristus är sammantvinnad med materien, det som är inkarnationens hemlighet, och bär i sin kropp, sitt kött, sina tankar, sin rädsla, sina senor och anletsdrag materien hela vägen från Big Bang till korset och uppståndelsen, för att den Nya skapelsen ska äga rum, då Gud ”av allt gammalt”, gör något helt nytt.

Om allt skapades från eller av inget i Big Bang – så är den Nya skapelsen att allt gammalt skapas nytt, och verkligen blir nytt, när det har gått genom kors. För allt, kroppen och världen går under och löses upp i döden, och ska bli uppväckt av Gud själv.

Om nu Jesus Kristus i sig bär all universums materia, är det väl inte alls konstigt att det är en obeskrivligt tung fastevandring för Jesus Kristus och hans vänner, när de är på väg till korset i Jerusalem. Och därför är det väl inte heller konstigt att Jesus försöker få vännerna att se sammanhangen: Lidande, död och nytt liv.

En av de närmaste vännerna, Petrus, som hade fått en nyckelroll i den första församlingen, tog tag i Jesus och försökte sätta stopp för det här projektet. Han blev därför kallad för Satan – alltså den som är motståndare, vilket är den ursprungliga betydelsen av begreppet ”satan”.

Någon annan metafysisk eller gammal-religiös betydelse av satans- eller djävulsbegreppet eller någon lära om fallna änglar behövs enligt mig absolut inte i nuläget.

För det räcker att känna, att Jesus Kristus tar vid efter Big Bang, och bär allt, alltså ”kropp – plats – tid”, vidare till en ny skapelse.

Och det räcker att veta att den vägen kantras som så mycket annat gott av motstånd, och att den vägen måste som allt annat gå genom kors och uppståndelse.

Och, och det är det viktigaste i universums historia, Jesus har gjort det, för din skull, så bara ta emot det!

(Det här är predikan som hölls i Toleredskyrkan, här i Lundby församling, med kör, saxofon och stor förväntan i eftertänksamhetens tid, fastan, 2016, då förbönen och ljuständningen stillade oss)

Kristian