Andra söndagen efter Trettondedagen 2024 (2024-01-14)

Andra Moseboken 33:18-23, Efesierbrevet 1:7-14 och Johannes 2:1-11

”Save the date” – är ett begrepp som har kommit under de senaste årtiondena. Vad det handlar om är att man – oftast i samband med bröllop – i god tid, ibland över ett år i förväg, meddelar sina tilltänkta gäster att man avser att hålla bröllop, och att de som fått ”save the date – besked” förväntas vika dagen, och invänta närmare detaljer längre fram. Datumet, förutskickas alltså – platsen är vid det här laget inte alltid fastställd. Den som först skickar en ”save the date” har störst chans att inte missa gäster om det kommer ”dubbelinbjudningar”.

Det här fenomenet visar att även i vår tid, som gärna kallas för individualistisk och i fullständig förvandling – så är det här med bröllop något alldeles speciellt. Det måste bli rätt liksom. Förväntningarna är höga. Det ska vara både festligt och känslofyllt. Både offentligt och privat. Bröllopet som sådant blir som en symbol för den relation som ska offentliggöras och stadfästas, det allvar som finns i löftena som ska ges. 

På Jesu tid var det precis likadant – det vittnar t ex dagens evangelietext om. För när vinet började ta slut närmade sig katastrofen – var det med det uttrycket man för årtionden skulle beskriva det unga parets bröllop. Skulle man i Kana säga så här ”alltså då när dom firade bröllop vars familjer inte hade införskaffat tillräckligt med vin.” Detta är inget sätt man vill bli beskriven och ihågkommen på. Varken då eller nu!

Inför sådana här sociala katastrofer finns det ibland människor som både ser och tar ansvar, för att rädda situationen. Nu var det Jesu mor, Maria, som såg och med de fyra orden, ”De har inget vin” bad Jesus att lösa problemet, undanröja den sociala katastrof som nu var nära. Det behövdes inte mer än dessa fyra ord, för Maria att vädja till Jesus, och för Jesus att förstå. Så nära stod de varandra. Trots att Jesus tydliggjorde att han ville vänta med att göra sin identitet och därmed sin kraft offentlig, och uttryckligen säger det till sin mor, så använder hon samma pondus som tidigare, och övergår direkt till att instruera de som serverar vid borden med följande ord: ”Gör det han säger åt er”.

Vad som sedan händer är att Jesus med hjälp av de kärl som använts för en precis firad judisk högtid, ser till så att bröllopsgästerna får vin, och som värden för festen förvånat och spontant sade när han smakat på det:

– Detta är ju bättre än det förra vinet.

Med de orden beskriver bröllopsvärden, eller som vi säger i vår tid toastmastern, den längtan vi alla har, nämligen att det goda inte ska ta slut, och om det sker, något än bättre snart ska hända. 

Ibland uppfylls denna dröm, och det är just sådana minnen vi ska dela med varandra, och i sorgens tid är det också viktigt att minnas sådana vändningar i våra egna liv, och i våra nära och käras liv.

Evangelisten Johannes kallar det som hände i Kana på bröllopet för ett ”tecken”, inte för ett underverk. Och det beror på att Johannes vill betona att det som Jesus gjorde inte var för att dra uppmärksamhet åt sig själv, alltså som en trollkarl – utan att det han gjorde skulle 

·        ha en betydelse för de inblandade, alltså här det unga paret som bröllopet hölls för, och deras familjer, och 

·        ha en betydelse för världshistorien, ett tecken på att nu har Gud själv trätt in i människornas sammanhang, och som fyller på det som sinat med nytt liv, med vin som påminner om kärlekens färg och glädjens gemenskap – och

·         visa på det som händer med Jesus som lever för andra, hela sitt liv, och bortom döden, för att vi alla ska få vara med på den himmelska festen, där ingen brist på något längre finns och ingen behöver vädja till någon.

Ja, bröllopet i Kana är ett tecken på livets gång, och hoppet vi delar med Jesus, och som Maria är så delaktig i att väcka till liv!