– Att det ska vara så svårt att ändra sig! I en värld där så många så ofta vidhåller och hämtar kraft från och uppmanar andra att dela föreställningen att det är ett tecken på svaghet att ändra sig, och förankrar en sådan föreställning i själva gudsbilden, kanske dagens möten kan ge inspiration åt känslan så många samtidigt bär på, nämligen att själva förändringen, eller omvändelsen (som det hette förr) är gudarnas egentliga signum.
Andra söndagen i fastan
Söndagen den 25 februari 2024
Första Moseboken 32:22-31, Andra Korinthierbrevet 6:1-10 och Matteusevangeliet 15:21-28.
Så har vi denna vackra morgon, eller eftermiddag, eller kväll, på olika sätt, tagit oss hit till kyrkan, eller gjort oss en kyrkstund i naturen, vid havet, i skog eller park, på balkong eller i soffan, för att ta en paus från livet som vi på olika sätt är engagerade av, och för att samtidigt komma närmare livet själv, genom att vi går in i Bibelns värld, och idag har fått höra eller läsa om tre människoöden.
Varje gång en Bibeltext blir uppläst i ett kyrkorum eller läst av en själv, så reses också ett anspråk, nämligen att det som blir uppläst eller läst, på djupet har med oss att göra.
Vi läser eller hör gamla texter, ja, men inte för att hedra texterna utan för att texterna har med oss att göra.
Vi står i en obruten tradition ända sedan texterna skrevs – och därför kan vi också spegla oss i dessa berättelser, och faktiskt säga att det är var och en av oss som kämpar där mitt i natten och fram mot gryningen vid Jabboks vadställe, som brottas med det okända (säkert för många ett lokalt vattenodjur) – och som till slut får en välsignelse som tecken på att vi sett Gud ansikte mot ansikte. Och från den stunden, precis som Jakob, haltar i någon bemärkelse.
På samma sätt kan man säga att vi är Paulus som har tagit emot så mycket kärlek och nåd, och som inget hellre vill än att människorna vi känner också ska fortsätta uppleva att de kan leva av nåden de fått. Att de ska erfara att livets rikedom är just att äga livet, ha kunskap, tålamod (eller som jag hellre säger uthållighet), uppriktighet, kärlek och att vara glad – i tilliten att vi är lika älskade av Gud när livet är det riktigt motsatta. Att vi är vänner med livet, som vänder sitt ansikte mot vårt ansikte.
Den tredje personen som vi idag speglar oss i var en kvinna som inte tillhörde Jesu vänner, lärjungar eller ens tillhörde någon av de grupper som Jesus brukade vara med, som han brukade bota från sjukdomar och ge kraft och livsmod till, stå i dialog med. Det var en kvinna från ett angränsade land – en främling, så när hon ber Jesus om hjälp så svarar han inte först, och sedan när han till slut, efter påtryckningar från sina närmaste ”rådgivare”, svarar så säger han att han inte är till för henne. Han vände sitt ansikte bort från hennes ansikte, kort sagt.
Dessa hårda ord och denna gest kunde fått vem som helst att ge vika och avlägsna sig – men inte denna kvinna, för hon har sett vad Jesus har gjort för människorna som var sjuka, hon har hört hans ord om kärlek och vänskap – och det är hans egna ord, inte ordagrant – men andemeningen i dem, som hon riktar mot honom, när hon går fram och ställer sig där ansikte mot ansikte med honom, och säger:
– Jag kan väl, precis som hundarna, ändå få det som fallit ner från bordet.
Kvinnan såg det Jesus hade känt, nämligen att många av dem som han verkade vilja vara med inte trodde på honom, och det var detta hon påminde honom om med sina ord. Orden gick rakt in. Jesus ändrar sig helt, säger att hennes tro är väldigt stor, och så botar han hennes dotter. Precis som med berättelsen om Jakob vid Jabboks vadställe handlar det här om att kämpa, brottas med livet själv, för att se och få del av meningen ansikte mot ansikte – se och få det som varit dolt av det ena eller andra.
Både kvinnan och Jakob vann, för båda blev välsignade. Och att Jakob hade skickat sin familj och allt han ägde i förväg över vattnet, är ett tecken på att han verkligen ville förlika sig med sin bror som han hade svikit genom att lura till sig den välsignelse om andligt djup som var avsedd för brodern Esau. Att skicka i förväg den andra välsignelsens frukter, välståndet – var ett erkännande.
Och i den tredje berättelsen kunde Jesus fortsätta framåt, nu förändrad och med än större aning om att han var till för alla människor och folk. Kvinnan kämpade för sitt barns liv, liksom Jakob för att bli människa mer på djupet, och båda är de föredömen för oss. För precis som dom skymtar vi också ibland Guds ansikte i mörkret, eller känner smulor av kärlek från universums oändliga bord. Och allt är nåd, något vi får. Och har. För Gud ändrar sig för din skull. Jesus är förändringen.