Hesekiel; ja den Gudsröst Hesekiel ger utryck för: den ömsom bannar, ömsom lockar. Och genom Hesekiel finns löftet att Gud ska se om sitt folk, tvätta det rent som en förälder tvättar rent det lilla spädbarnet. En äkta och innerlig omsorg. Vattnet som renar. Upprättar. Tvättar bort synden. Så hoppas vi fram drygt 500 år och hamnar vid floden Jordans stränder och vem står där om inte Johannes döparen, även han profet. Johannes förvaltar den tanke Gud aktualiserat och symboliserat genom Hesekiel: Att vattnet, dopvattnet, utgör en skiljelinje mellan då och nu. Mellan synden och syndfriheten. Mellan det som varit och de som ska komma. Omvänd dig ropar Johannes vid floden Jordan, ångra dig och omvänd dig. Dopet som ett omvändelsedop. När så Jesus kommer till Johannes för att bli döpt säger Johannes spontant att här kommer en som är starkare än jag, jag döper er med vatten men han ska döpa er med helig ande och eld. Utan Guds handlande genom patriarkerna, Moses, domarna, kungarna och profeterna så skulle inte folket vallfärdat till Johannes. Gud handlar genom människor, olika för olika tider, men ett är detsamma; israeliterna vet att det finns en Gud och det finns en sanning. Så kommer Jesus. Och Jesus spränger förbundsfolkets gränser. Allt det Gud manifesterat genom det judiska folket sprids nu ut till alla folk. Ända till oss i Norden, i Kina och de på Nya Guinea, Australien och Sibirien. Guds omsorg och närhet, välsignelsen, löftet om närhet och upprättelse går ut som en stormvind och i de områden, hos de folk, i de regioner där budskapet är nytt skakas människor om och det blir en väldig glädje och kraft. Den kristna kyrkan konstitueras och med den de sakrament Jesus instiftat; dopet och nattvarden. Och budskapet till oss är att alla ska inbjudas, ja erbjudas att bli lärjungar. ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar” säger Jesus till lärjungarna. Kraften i urkyrkan, kraften i det kristna; kraften i detta nya som vi idag kan se i tankestrukturen kring vårt välfärdssamhälle tanken att vi alla är lika mycket värda, är en fortsättning på det Johannes säger inför Jesus: Här kommer du och du döper med helig ande och eld. För utan den helige ande, utan den kraft och övertygelse som budskapet når oss i våra hjärtan hade vi möjligen stått där med stocken i våra händer vid ättestupan och puttat de obrukbara utför bergets rand?
Nu har vi äldreboenden och sjukhus istället. Allas rätt till lika vård. Älska din nästa som dig själv.
Gud handlade genom sitt egendomsfolk, beredde väg för Jesus som på basis av det som varit handlade in i framtiden och blev en angelägenhet för hela världen. I det perspektivet har dopet denna dubbla betydelse; dels som en slags vattendelare mellan då och nu och det är ju inte konstigt med den historia själva dop-ceremonin kom till: Vi tvättas av Gud likt en förälder tvättar ett spädbarn. Men dopet har lika mycket denna framåtskridande kraft och rörelse vi kan se i Jesu ord om anden och elden och hur han i diskussionen med den välmenande men ganska så trångsynte Nikodemus så tålmodigt försöker förklara att det evangelium Jesus hade i uppdrag att ge mänskligheten var så omdanande att det blev, för den som tar emot det, som att födas på nytt. I vår kristna kyrka, inte minst i den tradition som vi står i, så har betydelse av dopet som en vattendelare mellan synd och omvändelse kommit att stå i fokus, det kan vi bland annat tacka kyrkofadern Augustinus för, han som så som ivrigt förde in begreppet arvsynd där dopet är en förutsättning för att klippa bandet med arvsynden. Idag vet vi att betona så många fler bottnar, betydelser och dimensioner av dopet; att dopet lika mycket är ett uttryck för den omsorg och kärlek Gud lagt ned i sin skapelse. Dopet blir på så vis en fortsättning på den röda tråd som skapade av patriarkerna, Moses, domarna, kungarna och profeterna vilken leder till Johannes och sen Jesus och Jesus uppdrag att erbjuda hela Världen Guds nåd, kärlek och omsorg. Jesus som kommer till oss och vill ha med oss att göra och som vet våra namn, mitt och ditt och som både vill såväl tvätta oss som upprätta oss. Väcka efterföljelse till liv. Hur förhåller jag mig då till detta rop som enträget ropar mitt, ditt, ja allas våra namn? Vad gör vi med den viskning som följer oss varje sekund. För i varje sekund, varje minut, varje timma ställs vi inför oräkneliga val och antingen väljer vi att i de här situationerna lyssna på den där rösten som söker oss eller så skakar vi av oss den. Den kan ju vara obehaglig. Vill få oss att pröva en annan hållning, ett annat sätt att betrakta och vara än jag brukat. Vi måste komma ihåg att Jesus vill göra oss myndiga. Den heliga anden vill göra oss myndiga. Kyrkan blir då ett uttryck för en genuin vilja att sammanstråla, be och lovsjunga; för att vi gemensamt ska våga ge uttryck för vår tro i det stora som i det lilla. Där vi är satta i livet att vårda och värna de värden Gud gett oss i uppdrag att vårda. Respekten för var och en. Kärleken till varann och skapelsen. Att vi inte stillatigande gå med på förtryck och elakheter. Att försöka vara garanter för det Gud vill ska finnas i skapelsen; genom sin son och de som vill tillhöra honom.