Hello, it´s me…. Att längta tro och dop som vuxen…


Grundackorden läggs nästan alltför känslosamt redan i de första takterna, ett efter ett, och sedan kommer frågan, om att efter alla dessa år träffas, för att gå genom allt som en gång var:
– Det sägs att tiden läker alla sår, men det har jag inte märkt av.

Sången Hello, it´s me, med Adele, har under december varvats med julens klassiska verk, schlagers och pop. Sången är fylld av varm energi och rösten är den mänskliga längtan efter helhet, och kanske kärlek. Här finns självkritisk eftertänksamhet och en ihärdig vädjan om försoning.

Tidigare i veckan berättade en vän i Brämaregården, att när vuxna människor väljer att bli döpta handlar det säkert ofta om att den inre resan, som är en sorts tros-resa, landat i tillförsikt och söker sin bekräftelse. Och att dopet blir en manifestation av längtan och tillhörighet.

Dopet och tron visar på likheter mellan våra livshistorier och Jesu historia som precis som din och min historia rör sig mellan ytterligheterna lycka och lidande.

Jesu vuxenliv var från början ett tryggt förlåtande liv, som bjöd in till Guds rike, diakoni och måltid, redan här och nu. Ett liv som inte gjorde skillnader på människor utan som utmanade människor att bortse från fasaderna, och från det som förminskade det goda och Gud. Ett liv som aldrig övergav människor i misslyckanden eller svek. Därför gick Jesus samma lidande till mötes.

Och när politiska och religiösa företrädare alltmer hotar och manipulerar, använder han ordet ”dop” om det oundvikliga ångestfyllda som väntar. Det som han sade sig ”måste gå genom”. Andan ska tas från honom, han faller, men sedan ska något helt nytt överraskande hända, han blir rest upp.

Och så blev det enligt vänner och andra som ”hade sett Jesus igen, uppväckt av Gud från döden som inte kunde hålla fast honom”. Bekräftad av kärleken som inte döden kunde rå på sker uppväckandet bara några dagar efter korsavrättningen. Och det betyder, att det sätt Jesus levde, dog och uppstod på, mitt i allt lidande och all motsägelsefullhet, är det bästa sättet att beskriva Gud på: Som Jesus är, så är Gud.

På sätt och vis är våra liv ungefär så som Adele sjunger. Som vuxna människor har vi ju gjort erfarenheter av alla slag. Och vi vet att livet ofta innebär att drabbas och möta samma motsägelser och lidande som Jesus levde med. Här mitt i vårt vardagsliv sker alltså vår första identifikation med Jesus. Våra liv är som Jesu liv! Vi försöker hantera motsägelser och bollas mellan ytterligheterna: Vanmakt inför ondska och möjlighet att påverka till det goda. Och ytterligheterna lidande och lycka. Och i allt detta vet vi, så väl, att vi ”are running out of time”, som Adele också sjunger.

Att döpas i Jesus Kristi namn, är att döpas in i den gudsgemenskap som enklast beskrivs med hur Jesus uppväckts, avrättats, och dessförinnan och sedan dess levt och lever.

Till Jesu liv hör också hans död och uppväckandet. Därför innebär tron och dopet att vi som också dör, får del av det nya livet, blir uppväckta. Detta är den andra identifikationen med Jesus, och den börjar här i vårt jordiska vardagsliv, för andra människor. Denna identifikationen fortsätter sedan med det himmelska som ord inte kan göra rättvisa åt, och inte ens ska försöka.

Den första identifikationen mellan hur Jesu liv och våra liv utspelar sig mellan lycka och lidande, beskrivs rätt väl i Adeles sång.

Det är annorlunda med den andra identifikationen. För Adele sjunger att det inte verkar som det gör sångens ”dig” något att det som har blivit fel inte blir helt igen: ”it clearly doesn’t tear you apart anymore.”

Den kristna församlingens hopp är det motsatta: För vårt hopp är att genom tron och dop blir liv som har slitits itu och splittrats, helt igen, i helig gudsgemenskap, evigt. För det vill Gud!

Efterord:

Det här blogginlägget Hello, it’s me, hör nära samman med en självbiografisk teologisk berättelse som jag precis har lagt ut på Lundby församlings hemsida, under länken Kyrkoherde, där jag publicerar predikningar, artiklar och bön.

Berättelsen heter: Save us from more of the same – en berättelse om vuxnas dop. Och allt hör samman med att Lundby församling som ofta har Drop-in-dop inbjuder extra till Drop-in-dop nu på Trettondedag Jul, den 6 januari i Brämaregårdens kyrka, mellan 13 och 15.

I Jesu namn/
Äntligen är det 2016!

Kristian

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *