Ett år av insatser i Ukraina

Kriget i Ukraina har pågått ett år. Den 24 februari 2022 chockades världen av Rysslands invasion. Act Svenska kyrkans samarbetspartner var redan på plats när kriget bröt ut. Nu fortsätter vi arbetet tillsammans för människor på flykt i och runt Ukraina.

När Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022 blev Klára Keveházi och hennes kolleger på Hungarian Interchurch Aid, HIA, lika chockade som ukrainarna och resten av världen.

– Vi samarbetar med många organisationer och myndigheter där och har många ukrainska medarbetare, berättar hon. En del sa att något hemskt skulle kunna hända. Men vi trodde ändå inte att det skulle bli krig.

Klára Keveházi är HIA:s chef för humanitärt arbete och internationellt insamlingsarbete. HIA arbetar också med en rad verksamheter för utsatta människor i Ungern och med humanitära insatser i flera andra länder.

– Dessutom har många ukrainska flyktingar kommit hit till Ungern, så vi arbetar mycket med mottagandet här, förklarar Klára.

Från Sverige till Ukraina

Liksom Act Svenska kyrkan är HIA medlem i det globala nätverket ACT-alliansen. Medlemmarna tar hjälp av varandra. Tack vare samarbetet inom ACT-alliansen har gåvor till Act Svenska kyrkan kunnat gå direkt till bland annat HIA och de livsviktiga insatser som Klára Keveházi och hennes kolleger planerar och genomför.

– Vi har haft vårt center i Transkarpatien i västra Ukraina, säger Klára Keveházi, men vi stärkte vår närvaro och byggde upp ett humanitärt center till. Vi var ju tvungna att växa väldigt snabbt – det var en enorm utmaning.

Att ta emot människor som på grund av kriget tvingats lämna sina hem och att möta deras behov har blivit en stor uppgift i hela regionen. Gåvor som har kommit till Act Svenska kyrkan från bland annat privatpersoner och församlingar har också gått till lokala partnerorganisationer och kyrkor i Polen, det land som tagit emot flest människor på flykt från Ukraina. Under 2022 bidrog Act Svenska kyrkan genom Lutherska Världsförbundet till att sex mottagningscenter kunde öppna i Polen. De allra flesta som jobbar i mottagningscentren är själva ukrainare, vilket ger både jobb och en underlättad språksituation. Act Svenska kyrkan stöttar också systerkyrkor i Ungern, Slovakien och Rumänien i deras insatser att ta emot ukrainska flyktingar.

Psykosocialt stöd

Klára Keveházi berättar om stöd i form av mat och skydd, men också om vikten av det arbete som är Act Svenska kyrkans specialområde under katastrofer: psykosociala insatser, alltså insatser för trygghet, information, hopp och kraft att läka och försonas.

– Vi arbetar med flera olika områden. Det handlar exempelvis om tillgång till mat, tak över huvudet och psykosociala insatser. Före kriget hade vi byggt ett nätverk med små, lokala organisationer. Vi har haft väldigt fina relationer med alla, öppna och transparenta, och vi har varit synliga. Nu vet alla att vi inte planerar att vara där en månad och sedan försvinna.

Hon berättar att ungefär 220 000 människor har fått stöd genom ACT-alliansen sedan krigsutbrottet, att 20 000 personer har fått vad som kallas Multi Purpose Cash Assistance, att 175 långtradare har körts till olika delar av Ukraina och att 1 500 ton mat och hygienprodukter har levererats.

– En viktig sak att komma ihåg är att det här kommer att vara en långdragen kris, säger Klára. Även om en överenskommelse kommer till stånd snart kommer rehabiliteringen och försoningen att ta lång tid. Så vi måste vara där. Stöd som mat, kläder och hygien är inte det enda som behövs.

Inom ACT-alliansen har varje nationell organisation specialistkompetens inom ett visst område, och när humanitära katastrofer uppstår bidrar Act Svenska kyrkan ofta med experter som reser till platsen för att arbeta med det psykosociala stödet.

– Vi har arbetat tillsammans med Sverige, Tyskland, Nederländerna och Danmark i olika insatser, berättar Klára. Och när kriget bröt ut i Ukraina var det vi som redan var där som kunde sätta i gång direkt.

”Vad är det som behövs nu?”

– Nu arbetar vi mer och mer i de befriade områdena i östra Ukraina, säger Klára. Inför ettårsdagen har vi haft möten med personalen i Ukraina. Hur ska vi kunna hjälpa, vad är det som behövs nu? Något som hon och hennes kolleger har lagt märke till är den ideella andan bland ukrainarna.

– Vi samarbetar med många kyrkor och många lokala församlingar arbetar med bistånd. Det finns en stark frivilliganda i hela landet. Vi fick snabbt massor av volontärer. Det var något mycket speciellt, detta att så många kom och erbjöd sin hjälp.

Att planera för framtiden är naturligtvis svårt i ett ovisst läge – men det måste ändå göras.

– Jag var i Kiev och Lviv och träffade barn som sa att de kände sig trygga nu. Men vi vuxna vet ju att situationen är så oförutsägbar, allt kan hända, vi vet inte hur det blir. Och vi måste planera, och vi måste vara så flexibla. Människor behöver oss.

Text: Anna Braw