Hon är bara ett barn. Ett barn som ingått äktenskap och fött ett eget barn. Damaris historia gör mig både arg och förtvivlad, men allra mest ödmjuk. Den kraft hon utstrålar trots sin sargade späda kropp visar mig att flickor som Damaris inte är offer. De är kraften som kan förändra sitt liv, sitt samhälle, och hela vår gemensamma värld.
Mitt första intryck av Damaris är att hon är så liten. Hon är inte yngre men mycket mindre än min egen trettonåriga dotter. Ändå är hon redan mamma, med en livshistoria som kommer få mig att behöva kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Under några dagar får jag följa med Act Svenska kyrkans lokala partner i Guatemala för att bevittna det arbete som vi bidrar till i utsatta områden i landet. I en kontext med ökande fattigdom och genusrelaterat våld stödjer vi flera projekt för att förebygga våld och stötta utsatta flickor och kvinnor. Vår partnerorganisation Agims verksamhet innefattar både psykologisk och juridisk hjälp. Socialarbetaren Ammi Rompich och juristen Lesly García finns med på besöket i dag. Vi besöker Damaris som kommer berätta för mig om hur hon och hennes son nätt och jämnt överlevt undernäring.
”Som förening försöker AGIMS-gruppen hjälpa kvinnor som är offer för våld, särskilt ursprungsbefolkningens kvinnor. Vi har en grundläggande roll som lokalbefolkning att hjälpa dem och se till att de kan få tillgång till en rättvis och effektiv rättskipning”, berättar Lesly.
Organisationen möter många barn som ingått äktenskap. Det märks att Damaris känner sig trygg med Ammi och Lesly. Hon möter deras blickar och ser lugn ut.
En ny familj
När vi ska intervjua Damaris får vi stänga in oss i köket, som är den ena av de två betongblocksbyggnader som familjen bor i. Grannar kan vara nyfikna, och Damaris historia är känslig. Här inne i det mörka trånga utrymmet berättar Damaris sin historia.
”Jag födde barn när jag var 17 år. Jag var gravid och gifte mig. På mödravårdscentralen såg de att jag inte mådde bra. Hos mina föräldrar hade jag fått mat och vitaminer, men när jag kom till min mans hus fick jag inte det jag behövde för att må bra”, inleder hon sammanfattande.
Hennes historia är lång, med många detaljer. Steg för steg beskriver hon hur hon blivit uppvaktad av en ung man i sin kyrka och att de genast ville gifta sig. Hennes pappa hade inte givit sitt fulla godkännande, men pojkvännens familj var högt ansedda inom deras kyrka. När Damaris blev gravid blev också bröllopet snabbt beslutat och genomfört.
Damaris flyttade enligt traditionen in hos sin svärfamilj. Hon hade nu en ny familj men kände sig inte accepterad av sin makes systrar. Hon var gravid, mådde illa och kunde inte få i sig någon mat.
”Min man påverkades mycket av sina systrar. De sa att jag inte fick klaga. Jag fick bara torr kyckling utan buljong, ” förklarar Damaris. Och när bäbisen kommit blev allt ännu värre. Både Damaris och sonen tappade i vikt.
”Läkaren sa att bäbisen mådde dåligt och behövde vitaminer, men min man köpte inget av det jag bad om. Jag frågade om vi kunde träffa doktorn tillsammans, men han kunde inte för att han arbetade. Han kunde vara borta i flera dygn och jag var alldeles ensam med bäbisen i famnen och jag kunde inte amma tillräckligt för jag hade inte tillräckligt med mjölk. Till slut frågade jag min mamma om att hjälpa mig. Min son behövde mjölk! Men då fick vi problem med min svärfamilj, för att min mamma hade köpt en flaska mjölkersättning. De sa att bäbisen skulle vänja sig vid mjölkersättning och inte vilja ha bröstmjölk.”
Ensamhet och depression
Konflikten mellan familjerna och inom hennes eget äktenskap ledde till att Damaris blev mer och mer ensam.
”Jag gick in i en depression, för jag var alldeles ensam i ett litet rum hela dagarna. Min man gick hem till sin familj och vilade eller var ute och spelade fotboll, eller pratade i telefon och åkte i väg och lämnade mig ensam. Jag slutade äta, jag hade ingen att äta med och det fanns ingen mat”, berättar hon och fortsätter
”När min mormor fyllde år ringde hon mig och frågade om jag kunde komma ut till parken, men min man sa nej. Punkt. Jag försökte resonera med honom och säga att det inte är schysst att han får gå ut och spela fotboll men jag får inte gå ut och träffa min mormor. Men han blev arg och sedan gick han därifrån. Det blev likadant varje gång jag frågade om att få göra något, han sa nej och blev upprörd och våldsam.”
Damaris var ensam. Hon var ett barn som var fast i sitt äktenskap och inte hade någon att vända sig till. Hon gjorde ett försök att prata med pastorn i kyrkan, men han svarade skarpt att hennes uppgift var att ta hand om sin son och sin man. Denna traditionella syn på äktenskapets roller ger inte utrymme för en kvinna att påverka sin situation. Att skilja sig var heller inte ett alternativ.
Att få återvända hem
Damaris och hennes man kunde inte längre kommunicera med varandra och till slut tog Damaris beslutet att lämna honom. Det var ett beslut som hon visste att han inte skulle gå med på. En dag när han åkte till jobbet tog hon resolut sin lilla son Gabriel i famnen och gick till fots flera kilometer för att komma till sina föräldrars hus.
I Guatemala är det dock inte en självklarhet att en gift flicka kan återvända till sin familj. Damaris hade tur att hennes mormor hjälpte till med att övertyga familjen att ta tillbaka henne. Damaris bror flyttade hem till mormor och ett av hörnen i det trångbodda föräldrahemmet frigjordes för att Damaris och Gabriel skulle ha en egen sängplats.
Skammen över ett misslyckat äktenskap kom att byggas på ytterligare för den unga Damaris. Vid ett läkarbesök uppdagades att hon smittats med HPV, en vanlig könssjukdom som kan leda till besvär med vårtor och i värsta fall cancer. Eftersom behandlingen kostade mycket pengar var Damaris förtvivlad. Men läkaren tipsade henne då om att det fanns en organisation som kunde hjälpa kvinnor i hennes situation.
Trots att Damaris under intervjun berättat för mig om sina jobbiga upplevelser av sjukdom, ensamhet och svek, är det först nu som hennes tårar kommer. Tårar av tacksamhet.
”Jag tackar Gud så mycket att jag fick hjälp, att jag inte blir lämnad ensam. När den här organisationen sa till mig att de skulle hjälpa mig med alla de här sakerna kände jag mig mycket lättad. Jag är glad att jag får hjälp att betala för behandlingen, att mina föräldrar inte behöver betala för ytterligare ett läkarbesök för mig, ” säger Damaris mellan tårarna.
Kampen för sina rättigheter
Lesly förklarar att Act Svenska kyrkans partner Agims stöttar kvinnor i Damaris situation.
”Som förening erbjuder vi juridisk rådgivning till kvinnor som utsatts för våld och även utbildning så att de kan bli ledare i sina samhällen. I de olika processer som vi har gör vi så att de också kan få sina rättigheter och få ett liv fritt från våld,” säger Lesly och fortsätter
”I dag finns det nationella och internationella lagar till förmån för kvinnor, men det är en ständig kamp för att de ska få tillgång till rättslig prövning och för att kunna garantera att dessa normer är tillämpliga och gynnar dem.”
Damaris har med Agims stöd börjat processen med att försöka få tillbaka sina kläder och tillhörigheter, som svärfamiljen vägrar att lämna tillbaka. Föreningen kommer även att hjälpa henne i den rättsliga processen för att hennes man ska betala underhåll för sin son.
Att driva sina rättigheter är mycket svårt för en ung kvinna i Guatemala. Damaris kommer behöva kämpa mot fördomar och sociala normer inom sitt samhälle, sin kyrka och sin egen familj. Men hennes blick är hoppfull och hon talar med självförtroende.
”Min familj har sagt att jag kommer att leva ensam hela livet och ingen kommer hjälpa mig med mitt barn. Men egentligen är det inte så, jag tvättar åt mina kusiner och de hjälper mig,” säger hon.
Till skillnad från sin mamma kan Damaris skriva och läsa och har en fullständig grundskoleutbildning. Hon har lätt för att lära sig nya saker. Och jag kan se att hon är självständig och handlingskraftig. Hon har på egen hand tagit sig ur ett destruktivt förhållande, sett till att hon och sonen överlevt undernäring och hittat en väg för att få sjukhusvård och ekonomiska medel. Hon driver en kamp inte bara för sig själv och sin son. Hennes kamp handlar om att bana väg för varje flickas rätt till ett värdigt liv!
Text: Susanna Olivin
INGEN FLICKA SKA GIFTAS BORT! SWISHA DIN GÅVA TILL 900 1223. TACK!
