Funderingar över en kartläggning

Nu finns det siffror på det interreligiösa engagemanget i Svenska kyrkans församlingar. I 2016 års upplaga av enkätundersökningen Kyrkbussen som sänds ut till kyrkoherdar i ett antal församlingar i Svenska kyrkan fanns fyra frågor med som berörde religionsdialog och interreligiös samverkan. Resultatet av dessa frågor redovisas i en särskild rapport, Religionsdialog och interreligiös samverkan i Svenska kyrkans församlingar 2016 av Magdalena Nordin. Jag vill här fundera över vilka frågor vi som arbetar med religionsdialog kan fånga upp ur resultaten av denna kartläggning.


Ett tydligt resultat är att medan en majoritet av kyrkoherdarna anser att religionsdialog och interreligiös samverkan är en mycket eller ganska viktig framtidsfråga (58-65% för samtliga), så är endast ca 30-40% av församlingarna faktiskt engagerade i sådana aktiviteter. Studien redovisas också stift för stift, och där kan vi i Stockholms stift glädja oss åt att vi ligger i topp vad gäller insikten att detta är en framtidsfråga: 88% av kyrkoherdarna anser att religionsdialog är en ganska eller mycket viktig framtidsfråga, och 72% att interreligiös samverkan är det. När det gäller det faktiska engagemanget i dialog uppges 48% av stockholmsförsamlingarna ha ett sådant, medan 46% ägnar sig åt interreligiös samverkan.

Det stift som rapporteras vara minst engagerat i såväl dialog som samverkan är Lund. Det kan förefalla egendomligt, med tanke på de omfattande interreligiösa projekt som bedrivits i såväl Malmö som Landskrona. Även Göteborgs stift som kanske är det stift som mest aktivt arbetat med dessa frågor uppvisar ett tämligen stort ”icke-engagemang”. Författaren varnar dock för att dra generella slutsatser av skillnaderna mellan stiften. En fråga som infinner sig är varför man ändå valt att presentera dessa tabeller över de olika stiften. Kanske hade det varit intressantare att redovisa mer av fritextsvaren, som berättar om vad församlingarna faktiskt gör, och där kyrkoherdarna motiverar sina svar.

En fråga för framtiden eller idag?

Det finns mycket att fundera över med anledning av studien. Hur meningsfullt är det egentligen att dela upp det interreligiösa engagemanget i ”dialog” och ”samverkan”? Det framgår av rapporten att de som svarat ibland haft svårt att skilja de två åt. Ofta är det ju i samband med det praktiska samarbetet som samtalen uppstår. Det är väl också så att bakom dessa begrepp finns en stor spännvidd. Dialog kan vara allt från samtal som uppstår vid en sopplunch till ett organiserade diskussioner mellan religiösa ledare. Sopplunchen kan också räknas som interreligiös samverkan.

Varför har man valt att tala om interreligiös dialog och samverkan som en framtidsfråga? Speglar det helt enkelt att det inte för dem som beställt enkäten är en viktig fråga idag? Skulle svaret sett annorlunda ut om frågan formulerats ”i vår församling ser vi religionsdialog/samverkan som en viktig fråga”?

För den som varit engagerad i religionsdialog (som jag väljer att använda som begrepp för såväl samtal som samverkan) i Svenska kyrkans sammanhang de senaste decennierna bjuder inte rapporten på några överraskningar. Att många säger att religionsdialog är viktigt, men betydligt färre är beredda att handla utifrån denna övertygelse stämmer överens med såväl vår erfarenhet genom åren som med den enkät vi gjorde i Stockholms stift för tio år sedan inför bildandet av Centrum för religionsdialog. Då svarade 76% av kyrkoherdarna att de såg religionsmötesfrågor som mycket eller ganska viktiga, de rapporterade många spontana möten med människor av annan tro i församlingarnas verksamheter, men mycket litet av organiserad interreligiös verksamhet: 38% av församlingarna hade någon form av interreligiöst samarbete. Såväl insikten om religionsdialogens betydelse som den organiserade verksamheten har alltså ökat under det senaste decenniet, men diskrepansen kvarstår.

Varför ska vi ägna oss åt dialog?

Den viktiga frågan denna rapport ställer till oss som arbetar med religionsdialog är alltså: hur kan vi inspirera fler att gå från tanke till handling? Då skulle vi behöva veta mer om såväl varför kyrkoherdarna tycker att dialog är en viktig framtidsfråga som hur de tänker sig att den kan gestaltas respektive hur den redan gestaltas i församlingarna.

Av de fritextsvar som redovisas förefaller det som om de flesta ser dialogen som en del i kyrkans samhällsansvar. Men tanken om att lära känna sig själv och sin egen tro i mötet finns också med, liksom religionens plats i ett sekulariserat samhälle. Jag tror detta är ett viktigt samtal att föra i församlingarna: vilka motiv har vi för dialogen? Kommer de inifrån eller utifrån? Om vi är klara över vad vi menar med dialog, och om vi vet vad vi vill med den, är det kanske lättare att veta vad man vill göra.

Även om de flesta är positiva till religionsdialog redovisar enkäten också synpunkter från dem som inte tycker att det är en viktig fråga, och som inte tycker att kyrkan ska ägna sig åt det. Även där är invändningarna välkända: kyrkan ska ägna sig åt mission i form av vittnesbörd om Jesus Kristus, kyrkan måste först hitta sin egen identitet, man vill fokusera på det medmänskliga snarare än den religiösa identiteten hos dem man möter, samt en oklarhet om vad religionsdialog innebär.

Dessa invändningar är viktiga att ta på allvar i samtalet i församlingarna. Även om jag menar att såväl samhällsansvaret som vittnesbördet är delar av det vidare begreppet mission, att det är genom dialogen vi finner vår identitet och att vittnesbördet är en del av dialogen, så finns det en spänning mellan ”religionsdialog” och ”mission” som vi måste leva med. Och även om kyrkoherden och majoriteten av arbetslaget är för religionsdialog så måste det finnas plats för dem som tänker annorlunda. Den intrareligiösa dialogen, där vi kan växa i respekt för varandras åsikter inom kyrkan, är nödvändig om vi ska kunna utveckla den interreligiösa.

Till sist ska sägas att den aktuella rapporten är ett komplement till den kvalitativa rapporten Svenska kyrkans interreligiösa sammanhang som ger en del konkreta exempel på vad som kan dölja sig bakom enkätsvaren. De båda rapporterna bör läsas tillsammans om man vill få en bild av engagemanget i religionsdialog i Svenska kyrkan. Rapporten Religionsdialog och interreligiös samverkan i Svenska kyrkans församlingar hittar du här.

Helene Egnell