I egenskap av sekreterare för interreligiöst råd i Stockholm (IRiS) har jag först skrivit ett överklagande av NMR:s tillstånd att marschera på Kungsholmen, därefter formulerat om texten till ett vädjande till polisen att avslå den nya ansökan om tillstånd, vilket skedde, bara för att strax få skriva ett protestbrev till kommunens Evenemangsplatsenhet för att de hyrt ut Kungsträdgården till Alternativ för Sverige. det senare hann vi knappt skicka in förrän kommunen drog tillbaka tillståndet pga att representanter för AfS anhållits för hets mot folkgrupp vid ett möte i Malmö. Men säg den glädje som vara beständigt – snart stod det klart att polisens tillstånd kvarstår, så att AfS kan samlas i Kungsan ändå!
Ett parti som delat ut broschyrer med texten ”Dags att åka hem” i brevlådor med utländskt klingande namn, som vid sina torgmöten spelar upp en scen med ett flygplatsutrop där passagerare till ”Afghanistan, Irak, Syrien…” osv uppmanas gå till gate, och vars medlemmar alltså anhållits för hets mot folkgrupp ska få hålla möte i Kungsträdgården, i omedelbar närhet av S:ta Eugenia kyrka och Stora Synagogan – två församlingar vars medlemmar sannolikt kan ha fått AfS broschyr i brevlådan! Hur ska Judiska församlingens medlemmar våga gå till shabbatgudstjänst när Kungsan är full av nazister? Eller katoliker med utländsk bakgrund till kvällsmässan?
Det är lätt att tappa hoppet när vi ser den ideologi som vi trodde hade gått under i en bunker i Tyskland 1945 resa sig på nytt, när människovärdet ifrågasätts och godhet misstänkliggörs. En del vill vifta bort de högerextrema med att de är få, eller framstår som löjliga i sina vita skjortor och svarta slipsar – men de som överlevde Förintelsen varnar oss: det var så vi tänkte på 30-talet, det var så här det började! Men, som den okuvliga Hédi Fried säger: ”Om vi alla håller ihop kan vi lyckas. Vi är inte rädda. Rädslan förlamar. Vi får inte stå tillbaka och tänka att det som händer det händer. För det behöver inte hända.” Eller, som temat för Förbundet kristen Humanisms sommarmöte uttryckte det: Hopp är ett åtagande.
Och det händer så mycket bra också. 80% av alla Svenska kyrkans församlingar har ett engagemang i att ta emot och stötta asylsökande – med dussintals engagerade frivilliga i varje församling! I Fisksätra kyrka har de denna vecka ”demokrativecka” med information om hur man röstar och om de olika partierna. Och – på torsdag är det, och det känns som om det funnits en högre tanke med det, Musik för mångfald i Kungsträdgården. Då hoppas jag att vi som gillar musik och mångfald kommer dit man- och kvinnogrant och visar att vi är många, många, många gånger fler än de högerextrema som kommer att mobilisera på fredagen. Och när jag tänker på det börjar en gammal sång dyka upp i hjärnan: Vi är ett träd med djupa, djupa rö-ötter, aldrig ger vi upp!
Enligt SMHI finns det viss risk för regn på torsdag. Men kan Hédi Fried, 94, åka till Ludvika trots ett brutet revben så kan väl vi ta med paraply och regnrock och ta oss till Kungsan när demokratin står på spel, eller hur?
Helene Egnell