Vänner som har trädgård rapporterar att det är ett bra äppelår i år – träden dignar av frukt. Samtidigt är bina hotade på många platser på jorden – hur blir det med honungen?

Jag tänker att det kan vara en bild av läget i världen och i vårt land just nu. Det finns det som är bra, och det finns det som inte fungerar. Och det gäller att hålla båda sakerna i huvudet. Som Göran Rosenberg påpekade i en krönika i God morgon världen räcker det inte med fakta. Det handlar om vilka fakta vi väljer att presentera, hur vi sammanställer dem, hur vi presenterar dem – och i vilket syfte. Överflöd av äpplen och eventuell honungsbrist. Att välja att se det goda – utan att förneka det dåliga.

De senaste åren har vi sett en ökande polarisering, berättelser om hur dåligt allting är, hån, hat och hot mot dem som tänker annorlunda – och det har accelererat under valrörelsens sista veckor. I de dialogsammanhang där jag rör mig finns en växande frustration: hur kan vi tala om verkligheten sådan den är, på gott och ont, utan att kidnappas för syften som vi inte vill stödja? Många känner att när någon talar illa om en annan religion så tvingas vi gå i försvar genom att lyfta fram allt som vi tycker är bra med den – det finns inte utrymme för nyanser.

När detta skrivs är inte valresultatet klart – och alla förhandsprognoser ger vid handen att regeringsbildandet i alla händelser kommer att bli en komplicerad process. Men det vi sett i valrörelsens slutskede med högerextrema, rasistiska och öppet nazistiska partiers anspråk på det offentliga rummet är en utmaning till alla ”människor av god vilja” som det heter i ekumeniska sammanhang att gemensamt stå upp för humaniteten och det goda samtalet.

Rosh Hashana inleder i den judiska kalendern en period av självrannsakan inför Jom Kippur, försoningsdagen, då man ber om förlåtelse för de synder man begått under det gångna året. Man ska söka upp dem man har gjort illa och be om förlåtelse. Kanske ska vi alla förena oss med våra judiska vänner i denna självrannsakan och fråga oss vilken vår egen roll har varit det polariserade och aggressiva tonläge som uppstått i den politiska debatten. Kunde vi stått upp för människovärdet när vi hörde en rasistisk kommentar i vår närhet? Kunde vi – utan att falla undan för antidemokratiska krafter – gjort mer för att upprätthålla en dialogisk hållning som försöker förstå den  andres sätt att tänka?

De religiösa gemenskaperna är till sin natur gränsöverskridande. Den världsvida kyrkan, den muslimska ummah, det judiska folket, den buddhistiska sanghan – t o m hinduismen som ursprungligen var ”Indiens religion” är internationella. Tiden är nu inne då det är viktigare än någonsin att vi betonar detta gränsöverskridande, och dessutom ser oss som delar av en större gemenskap, som vi skulle kunna kalla den medmänskliga gemenskapen. En gemenskap som försvarar varje människas värde och värdighet.

Så låt oss inspireras av den judiska traditionen och be om, hoppas på och verka för ett sött och gott nytt år med äpplen och honung för alla – tillsammans! Shana tova u’metuka!

Helene Egnell