-
Göra svåra saker
Att vara diakon i ett mångkulturellt område som Öxnehaga i Huskvarna är spännande, utmanande – och svårt. Jag gillar det! Att göra svåra saker är att utmana sig själv. Men man kan inte arbeta själv – det krävs gott samarbete mellan kyrkan och diverse samhällsfunktioner. Jag har noterat att samarbetet tenderar att öka dramatiskt. Och det […]
-
Fri akutvård för papperslösa
Googlar man på ordet papperslös, ett medialt begrepp som används vardagligt, kan man läsa följande beskrivning: ”Illegal invandring refererar till företeelsen att människor uppehåller sig i ett annat land utan tillstånd. Personer som uppehåller sig illegalt i ett land kallas ibland papperslösa.” Antalet papperslösa i Sverige idag är svårt att uppskatta. Anledningen till situationen kring papperslösa är ofta också svårutredd. […]
-
”Att få träffa de andra”
När jag träffar ”gamla” ungdomar, som gått i stödgrupp, brukar jag passa på att fråga lite hur de upplevde tiden i stödgruppen, vad de tyckte var bra. De kanske gick nån termin som barn eller så har de gått i alla steg ända upp i vuxen ålder. Svaret kommer alltid blixtsnabbt: ”Att få träffa de […]
-
Vi gläntar på dörren…
Midsommartid! Vi kommer på diakonibloggen att ägna sommaren åt att presentera ett antal olika verksamheter med diakonalt fokus. Vi vill visa på ett knippe av sådant som sker i och utanför vårt avlånga land. Människors engagemang och idéer som frodas och blir till verklighet i olika former. En hyllning till allt gott socialt och diakonalt […]
-
Finns det ett B-lag i kyrkan?
Vi har ställt frågan: Diakoni- men hur? Här svarar Peter Nygren: Nu är det jul igen och julen varar ända in till påska… Även om det ju inte riktigt stämmer har det precis varit jul, semlorna har redan dykt upp på konditoriet runt hörnet och påsken kommer tidigt i år. Och för många människor är […]
-
I spåren av Janne Josefsson
Uppdrag gransknings program 16 januari om barnfattigdomen har väckt olika reaktioner. Många har reagerat med ilska och besvikelse. För de vet av erfarenhet att många barn i Sverige lever i social och ekonomisk utsatthet. I lokaltidningen skriver en frustrerad skolsköterska om sina möten med hungriga barn som ätit sig mätta i skolan, på fritids och […]
-
Ingen orkar med honom. Han luktar, vrålar och ”beter sig”.
Vi har ställt frågan: Diakoni- men hur? Här svarar Pamela Garpefors: Rätta prioriteringar Ingen orkar med honom. Han luktar, vrålar och ”beter sig”. Han är alltid i kyrkan och värmer sig. Ja, det är väl det han gör. Eller? Ja, vad i kyrkans diakonala verksamhet ska prioriteras? Prioriteringarna måste alltid utgå från de mest behövande […]
-
”Jag känner mig ful och äcklig…”
Hur mår du? Jag är sexton år och jag känner mig ful och äcklig. De har sagt det till mig så många gånger nu, att jag är det. Nu kan jag se det själv, det är verkligen sant! Kan man göra något för att få bättre självkänsla? Det är en sextonåring som vi kan kalla […]
-
Allahelgona
Att sörja, sakna och längta, aldrig är det väl så tydligt som nu i allhelgonatid. Vi möts av ljus på kyrkogårdar och står tysta tillsammans i minneslundar. För något år sen skulle jag hålla en andakt i ett kapell för en liten skara människor som under sin vandring på kyrkogården smitit in en stund i […]
-
Själavård!
Hur tänkte han, direktören för Stockholms stads kyrkogårdsförvaltning, när han uttalade följande; ”Innanför kyrkogårdsmuren är det en självklarhet att besökarna möts av vår kommunala personal som svarar på frågor om gravar, gravrätt och gravskötsel och kan visa vägen till världsarvets besökscentra, toaletter m m. Det får inte finnas några oklarheter om vem som ansvarar för […]
Kategori: Diakonalt arbete
