Bibelmeditation Andra söndagen efter Trefaldighet, 2023 06 18

Text Markus 2:13-17

Har du också varit med om att du och någon sitter och talar med varandra, och att en vän kommer in i rummet, och vänligt avbryter er och säger: Vänta, stanna upp, för det låter som ni missförstår varandra.

Och det som då händer är att du och din samtalspartner resonerar om det ni har sagt, och nu med fokus på vad ni menade med era ord. Och plötsligt förstår ni varandra bättre, och det som nyss kändes som oförenligt, eller som ni tyckte olika om, faller platt till marken, och ni förstår varandra och också på vilka punkter ni inte delar uppfattning.

När vi får vara med om sådant här, så känns det verkligen positivt, lika positivt som att läsa de första två kapitlen i evangelisten Markus evangelium. 

Missförstånd om Jesus-bilden och Guds-bilden, och kanske också om Kyrko-bilden reds ut, och det blir klart vem Jesus är, vad han gör och vill.

• Vem är Jesus? Jo, Jesus är utvald för att visa vem Gud är, en nära god Gud, som är starkare än ondskan. Detta återberättas i myten om frestelsen i öknen, testandet som Satan står för. Att det sägs att frestandet varade i fyrtio dagar är en tydlig markör för att detta är en berättelse som handlar om identitetens djup, och att det inte är ett dokumentärt reportage. (Mark 1:12-13)

• Vad gör Jesus då? Jo Jesus säger att tiden är inne, alltså att nuet är det viktigaste som finns, och att tron i nuet skapar ringar för framtiden. Och att människan ges chansen att vända om, börja om, få en ny chans, och att ge andra en ny chans. (Markus 1:14-15) 

Det är därför Jesus: 

• rekryterar människor, kallar lärjungar, till sin rörelse, att förmedla detta om nuets gudomliga möjlighet till andra, 
• människor som ska stå emot det onda och med ord ta avstånd från det, inte ducka eller fega och inget verka höra eller se. (Markus 1:21-28), 
• och att bota sjuka människor, med feber och förlamning. (Markus 1:29-34 febersjukdom, Markus 1:40-45, och 2:1-12 förlamning).

• Vad vill då Jesus: Jo att vi får känna en sådan gemenskap med honom som om vi äter med honom, umgås med honom, och att han inte skyr oss, eller håller sig undan från oss – som om han vore rädd för att smittas av vår mänsklighet. 

Jesus vill oss väl – och ger oss den förlåtelse vi behöver helt enkelt för att vi är människor, inte en förlåtelse för några små övertramp eller fel vi har gjort, utan den förlåtelse som gör att vi uppresta, frimodiga, lättade, befriade och fyllda med tillförsikt kan gå framåt och ge vidare allt detta till dem vi möter, och låta det blomstra i vårt liv, för evigt. Därför tycker jag så mycket om psalmens ord: Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. 

Så blir förlåtelsen som en vän som är med i allt vi säger, och som hjälper oss att reda ut missförstånd.

Det är spännande och utmanande – Sveriges för tillfället mest utslitna tomord. Att jämföra strukturen i hela Johannes elfte kapitel med det utsnitt som återfinns i Den svenska evangelieboken och som därmed anbefalles som underlag för förkunnelse och predikan på hundratals platser söndagen den 4 juni 2023. Utsnittet sliter sönder berättelsen genom att det tar med diskussionen mellan Marta och Jesus, men varken förhistorien eller höjdpunkten: Tecknet, att, när och hur Jesus kallar ut Martas och Marias bror Lasaros ur döden, från grottan.

Det är väl inte så farligt, kan någon tycka. Näh, inte farligt men därmed blir ju Martas bekännelse som är en exakt parallell till Petrus bekännelse inte relaterad till vad Gud gör i Jesus med människor. Utsnittet utan tecknet blir en appell för att tro och bekänna – utan det faktiska skeendet som bakgrund.

Nu till samtalet mellan Marta och Jesus. Samtalet i vilket två saker prövas och testas. Jesus blir testad avseende sin relation till den grundövertygelse som rådde på den tiden, i den judiska kulturen. Skulle han klara av att relatera sig till denna allmänna övertygelse som genomsyrade människors tankar och känslor, tron på en allmän uppståndelse efter vilken det kommer en dom. Hur ser Jesus på detta?

Marta å sin sida blev prövad genom att hon utmanades att behålla den traditionella bilden om en dom efter livet och till den foga tron på att denna kommande uppståndelse redan här i tiden möter i en, i Jesus Kristus. Hans ord: Jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig ska leva trots döden. Detta är ett verkligt paradigmskifte, att transformera en händelse efter döden till något som är en person, Jesus Kristus. Svårt att ens i ord uttrycka det. Men Bach kunde i musik.

Att den här berättelsen hör samman med Treenigheten är tydligt. Här finns en återskapelse och en bön i ett skeende som åskådliggör såväl skapelse, befrielse som livsanda. Det verkar som Maria hade lättare för att ta in alla de läkedomsunder som hon sett Jesus göra, än det som nu skulle ske. Det är därför hon förebrår Jesus, det är försent, menar hon. Marta tyckte också det var försent, för nu hade fyra dagar gått sedan Lasaros dog, och enligt den allmänna övertygelsen lämnade människans själ kroppen efter tre dagar.

I sitt större sammanhang, alltså om vi börjar redan i vers 1 och läser ända till vers 57 istället för Evangeliebokens verser, 18-27 i Joh 11, faller sakerna bättre på plats och vi får samma fokus som händelsen och den ursprungliga utläggningen av den hade:

• föreställningar som alla delade och kände tillförsikt genom,

• drastisk omvärdering och hithämtande av det transcendenta till livet i tiden, här och nu, (transcendensen i immanensen kort sagt)

• ett tecken som inte går att komma runt och är ett eko av skapeleordet Bli till! (Varde…)

Obs: vilka allmänna traditionella vanliga självklara föreställningar, (här inbegrips politiskt korrekta grottor) är du beredd att utmana och göra det spännande experimentet att sätta in Jesus Kristus i, som en levande faktor att räkna med, och som någon som har något helt annat med sig till dig än styrka och moral! Upp till bevis. Ett tecken mitt i gråten och skakandet.

Ps. På vår hemsida, Svenska kyrkan Helsingborg, finns bl a ett föredrag om Bibeln som jag höll i Raus församling som en del av församlingens Grundkurs i kristen tro, nu i våras. Tankar där ligger i linje med min önskan att läsa längre texter i Gudstjänster, och färre texter men ändå låta Bibeln vara sin egen uttolkare i betydligt högre grad än att det allmänna får ”klä” tron. Föredraget ligger under linjalrubriken Kyrkoherdens ord.