Om några veckor samlas hundratals människor, alltså inte humanoider, här i Helsingborg, på Arena in Real Life och ”känns igen”. Det är årets MR-dagar, Mänskliga Rättighets dagarna. Nordens största forum för MR. Temat i år: Rätten till utbildning och arbete. Kom 23-25 november. Kanske är det ett sätt att få svar på vad som är det mänskliga i människan, just när presidenter och premiärministrar kräver att företag ska dela vissa specifika områdens säkerhetstester med staten, de stora bolagen har krupit in i regleringsprocesserna (av sig själva, vilket också gör att de konkurrerar mot varandra i staternas knän), och allt fler använder begreppet alignment, alltså överensstämmelse för att beskriva kravet på AI: AI ska ha grundvärderingar som är i överensstämmelse med mänskliga grundvärderingar – men kan nog ändå gå sina egna katastrofvägar. Samtidigt lever vi i en tid när tusentals (ensamma) människor väljer att ”gifta” sig med en chattbot som ser ut som en människa, visar tillgivenhet, ger goda råd och som ägaren (hittills) kan stänga av, vilket behövs enligt studier särskilt när robotarna går över gränser! Och är den framväxande och litet prosaiska verktygsmetaforen adekvat eller bara en naiv attityd? Ett verktyg för att läsa av alla dina beteenden!
Ps: har du sett dokumentären på Svt Play där AI ställs mot HS? Eller satt dig in i under vilka arbetsförhållanden så kallade taskers arbetar i Filippinerna för att ta fram data till företag som levererar till Meta, Microsoft och Open AI och i förlängningen även kända och välrenommerade företag i Sverige, som var och en av oss känner till och behöver. Har du sett hur trångt de sitter, miljoner medarbetare som tränar AI-verktygen, men inte i väst – för här är allt mänskligt! På tal om företag, anställnings research och kontroll: AI Act?
Är du en robot?
Frågan kan tyckas underlig. Förr ställdes den frågan som en reaktion när någon betedde sig känslolöst, eller rättare sagt när någon menade att den andre verkade känslolös. Ja, robot blev något negativt. Nuförtiden utförs helt fantastiska underverk av robotar. De svarar på våra frågor när vi kontaktar kundtjänst. De ställer diagnoser inom sjukvården, t ex har Chat GPT version 4.0 visat sig leverera betydligt övre träffsäkerhet än läkare, och snabbare.
Robotar bearbetar ofantliga mängder data och drar slutsatser som inte är gjorda av magkänsla eller som är utslag av medveten som omedveten nepotism, s k svågerpolitik. Robotar och AI används inom sjukvården, utbildningsväsendet, klimatforskningen, processindustrin, infrastruktur, och för att sammanfatta var AI gör nytta, vinner tid åt människan: Inom allt! Vissa säger att arbetsmarknaden inte kommer att behöva ett flertal av de universitets- och högskoleutbildade framöver, och att samhällen därför borde införa medborgarlön för att hålla samhället stabilt i takt med att arbetslösheten ökar. Fördelen kan bli att människor och familjer mår bättre, blir lyckligare, slipper stressa och att inkomstskillnaderna minskar – och därmed riskerna för samhällsevolutioner. Men det kanske istället leder till ett samhälle där medborgarlönen blir ”opium för folket” och demokratin stryps av det enorma kapital som ”äger” AI.
Det är därför vi läser om AI varje dag, hela tiden, över allt. Och det är också därför frågan om AI är bra eller dålig för länge sedan är överspelad. AI är bra, helt fantastisk, ett verk av människan, och därför ställd i mänsklighetens tjänst, det godas tjänst, de mångas tjänst i en värld som drar isär! Börsnoteringarna under Q1-2 talar sitt tydliga språk. Det är Techbranschen som räddar den amerikanska ekonomin, och det är företag som Meta som satsar stort eftersom dess Llama 2 tjugofalt är passerad av GPT-4.
Men varför ifrågasätts då AI, om den redan sedan länge är här, och kan göra allt detta fantastiska?
Några menar att nästa steg i utvecklingen av AI är det som vi ska vara kritiska mot, alltså det steg som innebär att AI blir självständig i förhållande till människan, utvecklar sig själv istället för att vara styrd och begränsad av människan. De som ser denna fara med en generell super (över) AI är oftast framstående forskare som i årtionden har arbetat med AI och som sett hur snabb utvecklingen varit de senaste åren, och vilka oförutsedda skutt utvecklingen av Artificiell Intelligens har tagit och därför kan fortsätta att ta. Vetskapen om detta kombinerat med de omvälvande destruktiva förändringar som har skett de senaste åren inom den globala politiken väcker självklart frågan vad AI kan åstadkomma om den kommer i ”orätta händer”. AI-genererad statsdestabilisering, t ex i samband med bränderna i Hawaii, är nog bara i sin linda. Och hur propaganda kan programmera människor råder det väl inga tvivel om, eller att militärkupper med auktoritära våldskapitalstarka ledare förespråkas av alltfler människor Afrika, och att tendenser nu också finns i bl a Tyskland.
Är människa god eller ond – är Gud god eller ond som tillåter det onda. I en värld där samtal om dessa frågor har pågått sedan människor började känna (och därför utvecklat språk och naturvetenskaperna) är det följdriktigt att vi inte heller kan besvara frågan om AI är god eller ond. Kan AI motverka människors ondska eller allierar den sig med människans ambivalenta hållning av att beskriva och tolka allt, även sig själv, i både-och-termer, vilket den evangeliskt lutherska traditionen också varit bra på med det begrepp som format så stora delar av idéhistorien i vår del av världen: Simul iustus et peccator (samtidigt rättfärdig och syndare).
Som pendang till denna samtidighetslösning inom teologisk antropologi betonar vissa teologer med emfas att tron på Guds allsmäktighet, som kan tas som intäkt för föreställningen att Gud vill, gör och underlåter att stå mot det onda, inte innebär en allorsaklighet!
Självklart kan såväl försoningsteologi förankrad i inkarnatorisk kristologi som eskatologiska föreställningar både omvandla frågeställningen som ge nya svar. (Jfr Das Kommen Gottes, Christliche Eschatologie, av Jürgen Moltmann. Boken finns också på svenska.)
Är du en robot?
Som gammal och ensam kan en sörjande människa sakna ihjäl sig efter förlusten av sin livskamrat. Genom AI kan stora mängder data, s k resurrection technology, om den bortgångne matas in i en robot som därför kan bete sig som hen, resonera som hen gjorde, röra sig som hen gjorde, dela minnen med den överlevande som ju kan befinna sig längs hela skalan från att förstå att detta är en robot till att inte alls förstå, och med tiden med säkerhet allt mindre förstå. Vad tror du roboten hade svarat på frågan efter ett långt tröstefullt fint samtal om ”gemensamma” minnen? Hade svaret från Necrorobotics spelat någon roll? Att fundera kring detta ger nya dimensioner till frågan vad en människa är, vad det mänskliga i människan är och vad det mänskliga i AI är, och kan bli? (Endast den som anat sorgens aldrig förstår det här.)
Som parentes sagt: I recensionerna av den nya storfilmen Creator påstås att AI-roboten i slutet av filmen uppvisar mänskligare drag än människorna. Det är då verkligen att ha gått på propagandan! Sanningen är väl att AI-roboten ifråga är mänskligare än de omänskliga människorna i just den scenen, i en film. För varför satsar annars Pentagon 250 miljoner dollar just nu på AI – och vissa kan köpa AI-glasögon som läser av allt bärarna ”ser”. – Ah, AI har alltid funnits, inget farligt, säger någon inom mig. Men hur låter nu vapenlobbyisternas argument i USA: Vapen har alltid funnits, rätt att skydda mig, försvara mig – som ett verktyg!
Nu litet inspel inför en fråga som är lite annorlunda än frågan om AI kan ersätta en människa för en annan människa, nämligen frågan vad som händer med en människa som ersätts av AI på så sätt att AI bortrationaliserar inte bara en enskild människas arbete utan miljontals människors arbetet, och oftast med bättre resultat än när människan utförde arbetsuppgiften.
Vad händer med människor som därmed blir fria, fria från plikter, stress, förslitning, konkurrens, uppförsbackar, lönearbetets alla gissel? Ja, en sak som händer är ju att människan får oerhört mycket tid, tid till kultur, sport, gemenskap, självutveckling, andlighet, estetik, ”bara vara”, hälsa- och kostoptimering.
Men, de värden som arbetslivet ger människor, kan de uppnås genom fritidsintressen? Ja, säger kanske någon, så är det ju för människor som har gått i pension. Men, säger andra, men nu talar vi ju inte om att lämna arbetslivet i 60-års åldern utan om ett AI-samhälle där endast få kommer in i arbetslivet! (Jfr en bok alla borde läsa, snarast: Klara och solen av författaren Kazuo Ishiguro).
Max Tegmark resonerar bl a kring den här frågan om arbete – fritid i sin spännande bok LIV3.0, med undertiteln Att vara människan i den artificiella intelligensens tid. (Boken är redan Standardverket om AI). Tegmarks svar på frågan om fritiden utgår inte som för Svenska kyrkan i den evangeliskt lutherska läran om kallelsen (i första hand att Gud upprätthåller skapelsen, alltså nästankärleken genom det människor gör i den jordiska gemenskapen) utan från aktuell forskning inom Positiv psykologi.
Utifrån en kortfattad lista över några faktorer som det har visat sig ”förhöjer människors välbefinnande och upplevelse av meningsfull tillvaro” får läsaren själv fundera på om samhället och människor kan få dessa behov tillfredsställda, hela livet, genom fritidsintressen av olika slag. Tegmark sätter in frågeställningen i den övergripande och alldeles för nedtystade diskussionen att detta bara är ett av ett flertal skäl till att det redan för några år sedan behövts statliga och överstatliga beslut, politiska, innan man släpper lös AI, för att människor ska hinna med. Just för att det bara är politiken som kan göra att AI blir en välsignelse för världen – och att politiken inte som inom klimatområdet först i efterhand, och för sent, bara (förgäves) ska städa upp efter det vi så ofta kallar utvecklingen! Googles tidigare AI-chef Geoffrey Hilton sade upp sig i maj 2023 som ett sätt att i handling också varna för det han uttryckte med orden som BBC återger: Snart kommer AI vara intelligentare än vi. Det behövs lagregleringar. En som tänker tvärtom är Mathias Sundin som kallar sig optimist och hävdar att regleringar kan vänta tills verkliga ”problem och skador” uppkommit och som upprepar att domedagspredikanterna mot AI är på turné för att skaffa sig konkurrensfördelar – samtidigt som Sundin har en DONERA knapp längt upp på webbsidan för sin opinionsbildande stiftelse. För framtidsanalytikern Charlotte Mattfolk innebär den snabba utvecklingen däremot att staters inflytande kommer att minska då de stora techföretagen bygger ekonomiska system som omfattar det mesta som hittills kallats välfärd, t ex arbetsmarknad, trafik, vård och skola. Endast om, hävdar hon, staterna tar ett större ansvar genom att sätta ramar kan ett sådant scenarios negativa effekter av kontroll och åsiktsregistrering och därmed styrning minskas. Även AI professorn Erik Sidewall, som överlag är väldigt försiktig med drastiska slutsatser och fortfarande inte reflekterar över förhållandet fritid – yrkesliv, har varnat för den manipulation till en alternativ verklighetsuppfattning som skapandet av ett omfattande nätverk med räckvidd in i ett flertal sociala medier och ”kunskapsbaser” kan leda till. Redan dagens gammalmodiga redskap för indoktrinering är effektiva – hur kan det då inte bli med AI i händerna på en central auktoritet som vill kontrollera åsiktsbildningen i samhället. Eller för att uttrycka det med Henrik Eks avslutande ord i artikeln Stora risker när AI får central roll, med den talande underrubriken Dolda underlag (syftar på black boxes, min anmärkning), Kan styra grupper och Oetiska beslut, i Dagens industri, 2023 03 29: ”den som vet att stora mängder data är makt förstår sannolikt att den här typen av makt kan bli enorm.” Att Googles har stängt dörren till de stora AI-modellerna sedan modeller blivit öppna källkoder är inte endast ett resultat av play-off strategi utan säkerligen en slutsats av att utvecklingen genom att det skedde tog ett stort skutt och som forskningschefen Joelle Barral på Googles AI-avdelningen säger enligt SvD den 17 juli 2023: ”Modellerna är kraftfulla, och kan användas på en mängd olika sätt. Det är otroligt viktigt att ta ansvar för dem.” (Om Google säger så – borde väl stater säga det, tycker jag!)
Listan på sidan 172 i Tegmarks bok över vad människan som människa behöver, och som för många tillgodoses, om än i varierande grad genom yrkeslivet, och som vi delvis eller helt måste få ut av vår fritid i framtiden, ser ut så här:
- ”Socialt nätverk av vänner och kolleger;
- en hälsosam och rättskaffens livsstil;
- respekt, självkänsla, tro på sin egen förmåga och en behaglig känsla av ”flow” som bottnar i att man gör något man är bra på;
- en känsla av att vara behövd och att kunna påverka;
- en känsla av mening beroende på att man är delaktig i något och tjänar ett högre syfte”
Vad hade Martin Luther sagt om detta? Hade han okejat fritiden som den ”plats” Guds kallelse, (Vocatio – Beruf) äger rum? Ja, svarar jag självklart, men inte om människan abdikerar från uppdraget som hör samman med att människan är Guds avbild, en skapad medskapare (som efter andra teologer i Sverige lanserat begreppet också Patrik Hagman också vackert formulerar gudslikheten). Och hur hjälper oss denna trosövertygelse om gudslikheten och uppdraget när vi funderar på vart AI tar oss är en fråga som vi måste hålla levande som människor, inte som robotar!
Ps. Vi har AI-seminarium på MR-dagarna 23-25 november här i Helsingborg. Kom som du är. Skicka inte någon annan i ditt ställe, för att uttrycka blogginlägget i några få ord i en tid när de riktigt stora företagen konkurrerar så hårt och med en sådan oerhörd kompetens att sådant som bildfunktioner och mailsortering snart blott är historia.
Ps 2. Varför svarar robotar så cyniskt överlägset när de ombeds svara på frågor om framtiden? Är det för att vi ska fascineras av dem och begeistras? För analysen av deras svar relaterat till frågan visar oftast att de inte tagit in frågans komplexitet utan istället ger ett gåtfullt svar. Varför säger ingen: svara på hela frågan!
Ps 3. Sätt dig in ”AI i Sveriges yrkesliv 2030” ett projekt som började nu i våras och som tar redan på hur generativ AI kan påverka människa, organisation och omvärld. Detta är en s k framtidsstudie, gjord i samverkan.