Om du får två timmar och två minuter över, eller ger dig själv det, så kan du åka tåg mellan Göteborg och Lund eller i andra riktningen, och samtidigt se Kapernaum – en film på Svt Play.

Huvudpersonen är en (nog) tolvårig pojke som blir talesperson för alla barn som far illa i världen, genom historien. Han vänder sig mot orättvisan, hånet han utsatts för, sparkarna han fått, och förtrycket mot flickor, men aldrig att han blir uppgiven, cynisk eller passiv, vilket hans föräldrar har blivit alltmer och tycks stärka sin identitet genom.

Historien blir icke-linjär, sanningen blir diversifierad, social och allt annat än tidlös, monokulturellt kunskapsbegrepp utmanat, belöningsmyter nedmonterade, orättfärdiga över- underordningsstrukturer avslöjade i en värld där det tekniska förnuftet flyter fritt och varje människa fått ett marknadspris. Etiken blir riktig handling och flyttar ned i människans relation till de svaga. ”Skurtrasan” gör om allting, och trots återkommande domstolsförhandlingar i filmen, är den avslutande scenens stillbild ett naturligt befriat mänskligt leende istället för ett ambivalent villkorat pyramidbefästande domslut. Ett leende som öppnar sinnen och flyttar horisonter, och inte tar det gudomliga som en merit!