Det första tecknet på höst är att jag inte längre behöver greja med dynamon i farten när jag cyklar till eller från järnvägsstationen. Bara för några dagar sedan fick jag böja mig fram och ibland trycka till och ibland dra ut dynamon från däcket. Men nu kan dynamons snurrhjul ligga mot däcket dygnet runt. Så skönt! Det andra hösttecknet är att det är svårare att föreslå psalmer vid dop, begravningar och gudstjänster av olika slag. En litterär och musikalisk utmaning! Det tredje tecknet är kaskaderna av färgprakt i trädens lövverk och hur vackert molnen rör sig över lekfulla dova nyanser på himlavalvet. Så rofyllt att då också tänka som mittstroferna i inledningsorden från mässan i Adolfsberg i söndags:

Himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte.
Här är du - inte långt borta från någon av oss.
I dig är det som vi lever och rör oss och är till.
Vårt ursprung och mål har vi i dig.

(Det här kan du läsa mer om i tidningen Amos oktober nummer: Helsingborg)