Det är en dagsaktuell berättelse – den om bröderna Kain och Abel i Första Mosebok 4. Trots att Kain får chansen att börja om sviker han allt och alla. Texten nämner inga systrar – och det är så typiskt. Dialogen i Lukas 10 om eviga ideal är också dagsaktuell. Den laglärde och Jesus hjälps åt att scanna det väsentliga i traditionerna. Men varför är pedagogiken så manligt överfylld? Anda och Barmhärtighet är ju ändå feminina på de flesta språk, liksom kärlek som kommer från Gud (Första Johannesbrevet 4).
Trettonde söndagen efter Trefaldighet: Medmänniskan – Diakonins dag.
2021 08 29
Varje land har några dikter och sånger som väldigt många där har hört. I vissa fall har dessutom kända dikter från förr blivit tonsatta och riktigt populära. Och en sådan är dikten Omkring tiggarn från Luossa, av Dan Andersson. En dikt som blev en låt, ja en hit med Hootenanny Singers. Den här dikten har mjukt vemod och djup naturmystik, och rör sig mellan jord och himmel, mörker och ljus, mikrokosmos och makrokosmos, blekt och bjärt.
Dikten talar om livet och kampen på denna sidan, men antyder längtan och verkligheten även bortom allt detta. Blicken är riktad mot allt slit, ja det som ska göras under jordelivet samtidigt som strömmar av kraft från något annat hela tiden gör sig påminda. Jag tror att vi är många som känner igen oss i både allvaret och det lekfulla som dikten målar, och kanske också kan nynna melodin inom oss.
Dikten har många verser, och jag vill gärna läsa den första och fjärde versen högt. Första versen tror jag ni känner väl igen – men jag ber er att lägga märke till sista raden i fjärde versen. En strof om människan med ett grundbegrepp (slängdes) från existentialismens verktygslåda.
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring
Och vid lägerelden hörde de hans sång
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
Ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka.
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Visst är den en märklig strof, att människans liv beskrivs som en lek, och att vi lekte älg och lejon, som är skogens största och stoltaste respektive farligaste och genom alla kulturer mest mytomspunna djur, fjäril, som lever kanske bara en dag, till synes obekymrat och med de underbaraste färger, tiggare – som är hänvisad åt andras anda och barmhärtighet.
Men det slutar inte där, för det yttersta vi leker, förutom älg, lejon, fjäril och tiggare är gud. Och den leken varar hela livet, att härma Gud i att vara till för andra, skapa liv och upprätta liv för andra. Vara lika barmhärtig som Gud själv.
Dagens evangelietext om dialogen mellan Jesus och en laglärd om vad som gör människan till det hon är avslutas konkret med de vackra orden, och det är Jesus som säger detta som det mest naturliga i hela världen:
Gå du och gör barmhärtighet!
(psalmval idag: 599)