Går runt i parken med vår labrador Calle som precis fått sin årliga vaccination, och njuter av höstens regnbågsliknande om än mer dova färger. Inom mig återvänder gång på gång toner, bilder, rörelser, ord, stämning, minnnesdelande och samtalen inför Öppet forum när distriktsråd skulle väljas. En mässa med lugn och överraskningar. En helt vanlig söndag. Tacksam att som kyrkoherde med omsorgens uppdrag, delat med kyrkorådet, ha fått framföra både nuets och historiens tack till Pontus. Tacksam att med handbokens ord mottaga och be för två nya medarbetare, Christina och Elin. Och för musiken och körsången: Daniel, Veronica och Elin - och allt som fungerade så perfekt med ljud och bild, Sebastian med trainees. Och Pontus klockrena förkunnelse, igen. Och så ett härligt festligt kyrkkaffe med kåseri och tal av både Annika som sett och satte ord på mer än de flesta, och Birger som uttryckte vår gemensamma önskan om ett oantastat tilltal.
Var? Lundby nya kyrka igår klockan 11. Och det hade inte blivit något utan distriktets ideella varma medarbetare, i kyrkorum och församlingssalen, som tänkt så rätt, och gjorde allt så festligt och vardagsnära. TACK!

Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet.
- Jesus är vägen från Gud till dig, inte en sträcka du trampar på.
- Jesus är sanningen om Gud och människa,
- Ditt liv i Guds liv.

Amen

Psalmen som Lundbykören sjöng nynnar jag mitt bland höstlöv, och känner mig som vaccinerad, jag med: I tro under himmelens skyar, har fäderna skördat och sått....än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror.