För ett tag sedan lade jag ut en predikan på hemsidan och skrev sedan en liten artikel med i ett stort sett samma formuleringar. Det var om en sak som jag vet är av betydelse för många människor i Sverige. Eftersom Dagens Nyheter för mig, liksom för många, tillhör de tidningar som jag håller mycket högt för den lär mig nytt, och har hög integritet och en oerhörd bredd, vände jag mig till redaktionen. I full respekt för tidningens svar att de inte kunde publicera något under DN-debatt som redan var publicerat, gjorde jag därför istället om min predikan till ett blogginlägg.

Samtidigt som jag glädjer mig åt att Dagens Nyheter idag har en artikel om Svenska kyrkan, så blir jag ändå litet förvånad. Det är bra att Svenska kyrkan, precis som alla andra stora organisationer blir utsatt för kritiska undersökningar. Det är bra att Svenska kyrkan som i så många sammanhang bjuds in i det offentliga livet, och är med på så många lokala arenor, påminns om sitt ansvar som en av Sveriges största arbetsgivare. Svenska kyrkan som enligt lag ska hjälpa människor överallt i Sverige och samverka med alla aktörer för en god samhällsutveckling, med beredskap i kriser och olyckor, ska alltid vara på framkant när det gäller arbetsmiljö. Alltid.

Min förvåning beror på att så länge bilden av t ex Svenska kyrkan, eller den kommunala skolan, sjuk- och hälsovård eller rättsväsendet tenderar att bli ensidig, så undrar jag om inte det svar som jag fick av Dagens Nyheter, kunde skickas i retur. På samma sätt som min artikel som ju redan hade blivit publicerad i ett annat sammanhang, och därför returnerades till mig.

För alla som är medlemmar med olika sorters engagemang och intensitet, alla förtroendevalda i fullmäktige, samfällda, kyrkoråd, församlingar och distriktsråd, kyrkvärdar, gudstjänstvärdar, barnledare, ungdomsledare, ideella, secondhand-medarbetare, konfirmandledare, rytmikpedagoger, musiker, diakoner, expeditionspersonal, vaktmästare, husvärdar, pedagoger, assistenter, utvecklingsledare, sekreterare, IT-specialister, PA-medarbetare, ekonomer, kommunikatörer, kuratorer, sjukhusdiakoner, fängelsepräster, utbildningsledare inom arbetsmiljö och kompetensutveckling, vi har ju hört det förut, läst om det förut.

Och varje gång vi läser om det gör det ont, att människor far illa. Och varje gång tänker vi som har ansvar för andra människor som medarbetare, arbetsledare eller chefer, till ett varv till. Tro inget annat.

Men, nog skulle väl ändå en tidning som Dagens Nyheter kunna ge en mer balanserad bild! Hur är det med statistiken, t ex? Hur många förtroendevalda och anställda är det i Svenska kyrkan? Hur har de historiskt mycket stora omvälvande ideologiska och organisatoriska förändringarna i Svenska kyrkan påverkat allt det här – och vad är allt det här? Har det gått bra eller dåligt? Går det att beskriva frågan om så kallade avgångsvederlag utan att utgå från en genomgång av i alla fall några tänkbara och sannolika och vanliga orsaker till att arbetsgivare och arbetstagare hamnar eller väljer en sådan modell? Hur skulle en samhällsmedveten hermeneutik med ett misstänksamhetens perspektiv sätta in frågorna som tangeras, just i vår skälvande tid?

Dessutom, hur ska granskaren förhålla sig när beskrivningarna av processerna och lidanden skiljer sig åt? Förvånande i dagens ”nyhet” är att inte den landsomfattande Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations beskrivningar, statistik, analyser och goda och breda utbildningsinsatser för att hjälpa församlingar, pastorat och stift i sin arbetsgivarppgift, har fått större utrymme, eller tagit sig större utrymme.

Svenska kyrkan sägs ibland, och så är det, odla en snällhetskultur som är destruktiv. Och med destruktiv avses då att människor kommer i kläm, helt i onödan. Det är gott att vara snäll, och livet handlar ju om det – men ingen vuxen kommer undan ansvaret att snällheten inte får bli destruktiv.

Och vi som länge haft en passion med Svenska kyrkan, kommer fortsätta att känna detta ansvar och be om och aktivt arbeta för upprättelse för människor, söka goda strukturer, fatta varma kloka beslut som kan bestå över tid, och som inte solkas av konfliktens tagg.

Själv ber jag varje söndag att varken Svenska kyrkan, andra samfund eller religiösa organisationer ska dra sig undan den i en demokrati självklara insynen eller dra över sig den bedrägliga skamfyllda snällheten, eller dra till sig tokighetens projektioner.