Idag, flera goda möten med människor som vill så väl, så oändligt väl.
Människor som går den där extra milen hela tiden. Milen som Jesus har som exempel på ett liv i efterföljd, ett liv att bli vän med. Ett liv som inte nöjer sig med att stanna och hålla i skylten. Ett liv som inte nöjer sig med att hålla i de egna, ibland alltför övertagna och tröttsamt upprepade formuleringarna. Jesus talar i sammanhanget också om en skjorta som ska räckas åt andra, när den delats som tecken på vad det hela handlar om. En värld av något som aldrig tar slut.

På gräsmattan vid det gula hyreshuset några hundra meter nedanför Lundby nya kyrka sitter en man i min ålder. Där en bit in från trottoaren sitter han skönt, i den sena eftermiddagens solljus och läser dagens tidning. Intensivt blickar han in i fönstret till världen. För varje tidning är ett fönster till vår värld.

Min trevande fråga om en adress här i kvarteret svarar han på, utförligt, vänligt, med en varm blick. Som om han också visste hur det känns att leta, och vara orolig för att komma för sent (och tala med en främmande accent). Jag går i den riktning han angivit, och kvinnan som jag därefter frågar, stiger högtidligt av sin cykel. Ställer sig nära mig, som många äldre gör med en hög kroppslig närvaro, har jag lagt märke till.

Hon har ingen som helst aning om var gatan jag söker finns. Men hon talar med mig, och vi pratar om än det ena och det andra. Och hon berättar förbigående att hon är nyinflyttad ”för inte så länge sedan”. Kanske såg hon min vita prästkrage. Vet ej. Har fått bli buren av den så många år nu, att jag inte längre tänker på den. Ett stillsamt litet samtal blev det, så här på en sen eftermiddag, i början av september, med solen som går upp för människor i öster, och följer alla människor i en värld av något som aldrig tar slut.

När jag kommer fram till Prebendegatan 32 A så är jag väntad – men inte försenad. Och jag känner skakningarna av en värld av något som aldrig tar slut, och inom mig hör jag det där som hörs när tyg delas. Ljudet av en skjorta som alla, och därför också jag får en del av. I en värld av något som aldrig tar slut.