Religiösa och kulturella lokaler för människor här i Sverige sätts i brand. Slagord. Sprayburkar. Skräck. Hat. Tysta medgivanden. Smygande normalisering och tillvänjning. Allemansrätten begränsas till att gälla naturen. Kulturerna ställs mot varandra, och sedan sätts en kultur över en annan.

Vissa människor rycks med och blir små facklor i ett stort spel. Eskilstuna och Eslöv var platserna nu senast. Demonstrationer mot muslimer på torgen i Europa kastar sina skuggor över oss och blir till aggressiva aktioner på bakgator och centra i Sverige.

”Det går inte att jämföra!” säger de fortfarande naiva som står längst fram i frontlinjen. De som bakom sig har de som i skydd av dem kastar brinnande helveten genom fönster. Tredje linjen ser helt annorlunda ut!

För 20 år sedan kom en läsvärd bok som handlar om Väst och de jugoslaviska nationalitetskrigen. Titeln är talande: Från början för sent.

I slutordet resonerar freds- och konfliktsforskaren Wilhelm Agrell kring en fråga som säkert många känner igen. Frågan är om historien upprepar sig. Den välformulerade, och historiskt välunderbyggda, slutsatsen är att misstagen i historien upprepar sig.

Misstagen upprepas, av människor, i historien. Människorna är subjekten. Människorna har ansvar. Historien är platsen i tiden.

Gud, vi ber dig om hjälp, nu!
För du är inte naiv, och du blundar inte.
För du älskar och vill befria alla människor.

För du kastar inga slagord eller helveten
Du inbjuder till att dela, lära och göra,
tillsammans.
Amen
– – –
”Blir väckta av en våldsam storm, den drar genom landet vi föddes i”

Så slutar den tredje versen i sången Landet vi föddes i, av Tomas Andersson Wij. Den som Tomas på akustisk gitarr hyperintensivt framförde som en profetisk visselblåsare i tv-rutan, redan för många år sedan.

I samma vers står det så här: och du önskar du kände nåt av kärlek av samhörighet.

Gud,
Väck oss så att vår kärlek får växa!
Trösta och håll om alla rädda!
Sätt en varm gräns mot det som inte vill gott!
Amen