Gång på gång tvekar vi mellan vilken väg av flera möjliga vi ska ta (över vattnet), om vi ska gå till handling eller göra våra röster hörda, om vi ska fortsätta som tidigare eller börja om, på ett nytt sätt. Att ”rätt skilja mellan lag och evangelium” var länge en devis inom evangelisk luthersk teologi. Sedan dess ser vi alltmer evangelium i lagen, och traditionellt kritiska perspektiv som kallar det för aktivism kan hjälpa men också stjälpa oss i den tid som är vår. För nu i klimatförändringarnas tid – nu om någonsin är det avgörande att vi rätt skiljer mellan vad som ska göras och vad som ska sägas, och att aldrig spela ut gemenskapen mot innehållet i det som sägs, eller vice versa, att aldrig låta handling och bön villkora varandra (som t ex Psalm 292 kan ge intryck är det enda riktiga) – eller låta ord och handling bli identiska för att få gehör och efterföljelse. Nu är det inte bara hög tid för handling och för ord utan faktiskt för den mellantid som är till för att himmelens löften och drömmarna om himmelen ska bli verklighet för jorden, den enda och sista. Inför hotet från tomheten, individualismen, nationalismen och förödelsen men också från ansvarslös teologisk realism och orättfärdig naivism finns det en väg: Att handla och tala rätt med den förverkligade eskatologins hopp. Amen.

1 Moseboken 32:22-32 och Hosea 12:4

MATTEUS 28:1-20