Tankar i skymningen och i längtan efter morgonen:

Det är minsann inte räknefelen när det gäller miljarderna i den direktsända tv-intervjun som är skandalen utan att vi ibland lockas att vända oss bort från oss själva, och från det vi innerst inne längtar efter!

Själv längtar jag liksom hundratusentals ett Göteborg som fortsätter att med tillit bygga varaktiga relationer, stadsdelar och strukturer som får oss att växa som människor genom att med varandra berätta om det som bär, det som ger oss tröst och hopp. Så att vi än mer blir närvarande på riktigt också i varandras sammanhang, och att det blir mer och mer självklart att vi inte nöjer oss med mindre än ett samhälle som ger de unga människorna kunskap om olika traditioner, och för dem som väljer ett liv i tro, rätten till fri trosutövning i kärlek till allt skapat, i samverkan med alla människor av god vilja: Kvinnor och män, lokalt och globalt.

”Med helheten som uppdrag”, som en av mina allra bästa vänner, diakon Eva, har skrivit på dörren till sitt tjänsterum, som nästan alltid är fyllt av kassar med kläder som människor hela tiden kommer med, för att jackor, byxor och tröjor ska räckas vidare till de barn och vuxna som inte längre ska behöva frysa.