Sturmark var på radion idag, igen. Tyvärr missade jag början och slutet av programmet. Men jag hörde honom ändå upprepa ”Plymouthbröderna, i Småland”. Hans enda exempel på att religion inte är bra var just den friskola som denna rörelse har. En liten marginell friskola fick bära hela hans tunga slutsats. (Tur att han inte är forskare – för då hade han dessutom fått problem med den tarvligt formulerade annonsen som omnämndes i programmet.) Sturmark har säkert delvis rätt om den rörelsen. Men när han utifrån EN religiös rörelse indirekt påstår något om ALL religion blir det riktigt töntig. Tänk om vi skulle göra detsamma med politiska partier, ideella föreningar eller näringsverksamheter!

För 186 år sedan bildades förresten Plymouthbröderna i Dublin som en protest mot religionens alltför starka band till statsmakten. Kanske har vi alla något att lära av ”att gå i ledband”? Vad är motsvarigheten till statsmakten idag, tänker den som förstår att ”hattarna” byter plats.

Den som inte har läst Sturmarks bibel, jag tänker på The God Delusion av Dawkins (2006) som redan 2007 kom på svenska (Illusionen om Gud), bör göra det. För den ingår på sätt och vis i den kristna trons nödvändiga självkritiska reflektion och är riktigt intressant, och lärorik. Problemen med boken är dock hur slutsatser dras, vad exemplen egentligen är exempel på och bl a den roll Dawkins ger ”det naturliga urvalet” för att uttrycka det milt.

Ett annat problem är att Dawkins förvanskar grundtanken hos en av de personer som betydde oerhört mycket inom motståndsrörelsen mot Tredje Riket, nämligen Dietrich Bonhoeffer, som avrättades av Hitler bara några dagar före krigsslutet. Bonhoeffer sökte en religiositet som inte lever av människor oro och okunskap. En solidarisk trospraxis mitt i vardagslivet. Dawkins drar med oklara ordval slutsatsen att Bonhoeffer hade gett upp religionen. Tvärtom, vågar jag påstå. Tillsammans med många då, före och i vår tid levde Bonhoeffer i ödmjuk praxis (återvände frivilligt till Tyskland från USA för att dela de förtrycktas vardag och situation), klädde i underbar självbiografisk poesi och grundligt tyskt intellektuella förklaringar tron på ett liv i Kristi efterföljd mot det totalitära. En tro jag anar och därför söker.

Ps. Det är därför ingen tillfällighet att Bonhoeffer redan som 22 åring, om jag minns mina historiska studier rätt, disputerade på föreställningen om kyrkan.

Amen, för att förekomma Per W.