Ja, filosoferna har alltid funderat över vad en människa är, om hon är och vad det är att vara. I vår tid används 1900-talets älsklingsbegrepp existentiell i ett flertal former i såväl vardagligt tal, politiska sammanhang som t o m vetenskapliga artiklar – utan att det klargörs vad som menas. (Och oftast vagt, d v s flummigt). Och därför kan man snart göra vad som helst i sin existens namn. Men ”moralisk existens” vore kanske ett sätt att nu beskriva essensen? Den som inte längre tycks utgöra något att leva för.