Bönsöndagen 2022

Förr i världen så skrev barn önskelistor inför julen, och satte upp väl synligt för sina föräldrar. Antingen på en dörr som ofta behövde öppnas – alltså på en plats som ofta passerades. Listorna kunde färgläggas litet vackert med röda girlanger som ram, men det behövdes inte. För några av oss som skrev lista var det viktigare med prioriteringen. Överst satte man det man var allra mest säker på att föräldrarna inte hade tänkt på – det orimliga och säkert också det mest kostsamma. Nederst på listan skrev man ibland, men inte säkert, det man räknat ut att man ändå skulle få – alltså som ett sätt att bekräfta föräldrarnas val, men också för att markera att det minsann inte räckte med det där ordinära, som man ju behövde.

Jesus blir under sitt liv många gånger tillfrågad av människor om olika väsentliga avgörande saker. Ibland är det lärjungarna som frågar honom, precis när han gjort något, t ex botat en sjuk människa, om varför den människan var sjuk, eller vad Jesus menar med en liknelse. På så sätt kan man säga att det Jesus gör och säger först får sin djupare mening när lärjungarna ställer sina frågor, och Jesus förklarar, d v s tolkar.

Även andra människor ställer frågor, och ibland omöjliga, till Jesus – och ska man sammanfatta Jesu liv, så kan man säga att han svarade på frågor hela dagarna. Ibland, och det är mycket intressant, kommer Jesus närmare sin identitet genom de heuristiska frågor som ställdes av olika grupper i samhället. En gång ställer lärjungarna den mycket spännande frågan om hur man ska be. Frågan formuleras med orden: Lär oss att be.

Det är då Jesus lär lärjungarna den bön, Herrens bön, Vår fader, eller som vi sade förr Fader vår, som fortfarande används i hela världen, i de flesta gudstjänster, och vid sängkanten.

Det centrala i den bönen är önskan att få kraft att hålla Guds namn högt, alltså att leva värdigt inför livet och skapelsens mysterium. 

Till det centrala är också att be om bröd för dagen som kommer – inte bara för sig själv utan för alla – precis som Jesus sedan exemplifierar i sin liknelse om mannen som får hungriga gäster mitt i natten. Det tredje som hör till livscentrum är att be om förlåtelse och att förlåta andra.

Alltså: Guds helighet, allas bröd och förlåtelse.

Har ni tänkt på att lärjungarna inte frågar om när, om eller varför man ska be utan direkt säger: Lär oss att be. Alltså hur! Jag tror det beror på att det finns en längtan inom oss, ja inom alla människor att be, men att det är svårt, för ingen av oss vill ju att våra böner ska bli som önskelistorna vi skrev som barn, och låtsades att tomten skulle uppfylla.

Så låt oss byta ut sådana listor mot en bön om att få leva i Guds helighet, i en värld med bröd för alla och förlåtelse för allt och alla, som ber om det! En värld med framtid och hopp. För genom att be skapas framtiden och genom att vi ber växer hoppet att natten kan bli dag. Gud behöver bedjare som inte ger upp.